PRS Lupple & Medi

Han började gå sakta och såg på honom.
"Du kan få en rullstol om du inte orkar gå." Tristan flinade lite och såg upp på Alexander.
"Måste hon opereras?" Frågade han på italienska och tog ett hårdare grepp så Simon inte skulle ramla omkull. Log och började gå mot hissen.

Simon skrattade till och skakade på huvudet.
" Jag klarar mig." Flinade han.
" Det är snarare efter jag behöver en rullstol, eller kanske en bår." Sa han fundersamt slöt sedan ögonen för att börja koncentrera sig igen.

Alexander såg på Tristan och behöll samma leende som tidigare.
"Jag vet inte. Hon har inga ärr men det betyder inte att de inte gjort nått. De kunde ha läkt det." Sa han tillbaka på italienska.
Dorian höll hårdare om handtagen på rullstolen. Han om något var ett nervvrak. Han gillade inte detta.

" Vi kan ordna det. Inga problem." Han flinade och såg på honom.
"Ja det kan vara så. Hon kunde inte hela sig sjäv efter ceremonin." Han log mot Willow och drog fram en klubba.
"Hörde du var duktig." Han log ömt och såg på sin bror.
"Dorian lugna dig. "

Hon tog emot klubban och såg på Simon
"Simon du borde sitta. Vi byter. Dorian kan bära mig och du tar rullstolen."

Dorian svalde hårt och försökte samla sig.
" Jag är lugn. Jag klättrar inte på väggarna." Sa han och klev in i hissen och tryckte in rätt våning efter att alla var inne.

Simon såg på Willow och log svagt.
" Du är väldigt vänlig. Det kanske skulle lätta på spänningen i rummet." Sa han lugnt och Dorian tvekade inte en sekund innan han hade armarna om Willow och bar upp henne och pressade henne mot sig.
Hans älskling.
Simon flinade lite och slog sig ned i rullstolen.

Hon log och lade armarna om honom och gav honom en lätt kyss på näsan.
"Älskar dig...." viskade hon på hans orginalspråk och smekte hans kind och såg på Simon.
"Hoppas du mår bättre. Du såg sliten ut...."

Tristan såg på Bella och log.
"Kan ni göra något ifall hon måste opereras?" Han sa det på Italienska och såg på Alexander.

"Tjaaa ja det går. Hon kommer vara vid medvetande men inte känna något. Lite bättre än lokalbedövning och det blir säkert bra." Hon räkte fram en liten flaska med något grönt slem till Simon.
"Drick."

Dorian såg på henne och log bredare. Hon var så underbar, så himla fantastisk.
" Åh älskling." Viskade han och kysste henne lätt på pannan.
Simon flinade lite och såg på Willow.
" Jag mår bra." Sa han lugnt.
"Jag mäter inte min kraft mot andras kraft, jag utför bara väldigt kraftiga formler just nu. Vilket är planerat och då kan jag använda rätt mängd kraft vid rätt tillfälle. När jag drog bort dig från deras klor var det spontan användning av krafterna det tar på ett annat sätt. " Sa han lugnt och log.
"Jag kommer bli helt återställd." Sa han försäkrande och såg sedan på Bella och flaskan. Han stirrade irriterat mot henne.
"Allvar?" Sa han suckande men tog emot flaskan och stirrade på den.

Willow lutade huvudet mot Dorians hals och slöt ögonen och nickade medan hon lyssnade.
"Bra annars skulle jag må dåligt. Ifall du bli sämre." Hon log mot honom och öppnade ögonen.
"Du är omtyckt. Om det hjälper så drick det."
Hon kände hissen stanna och Tristan låste upp och började rulla ut rullstolen.
"Dorian ikväll kan jag få sova i ditt rum?"

Simon såg på Willow och suckade.
" Du bryr dig så mycket om andra, behåll det. " Log han innan han öppnade korken och började dricka.

Dorian såg mot Willow och flinade lite. "Självklart." Viskade han och höll henne om möjligt ännu närmare sig. Då visste han ju att hon var säker. Hon var hos honom.

Hon nickade och kände att de hade stannat utanför ett rum och hon sneglade på Alexander.
"Är det dags?"

"Inte än. Vi måste ta av alla halsband och armband och sådan. De kan slita dig i stycken." Hon såg på Dorian.
"Då är det maskinen."

Simon drack klart drickan och reste sig sedan från rullstolen och nickade mot den för att visa att hon skulle sitta i den nu.
"Jag vill göra detta rätt." Sa han lugnt.

Dorian satte försiktigt ned henne och kysste henne mjukt på läpparna innan Simon satte sig på knä framför henne och började ta av varje smycke i en specifik ordning samtidigt som han mumlade ramsor vid varje del.
När alla var borta och sista ramsan uttalad så knäppte han med fingrarna och skölden var uppe runt henne.
"Hon är redo." Sa han.
"Rör henne inte, det kommer skada er." Sa han och såg mot Alexander och Dorian och resen av sällskapet.