prs yehet & kkaebsong

"Första veckorna? Då hade jag sagt sluta för att det kittlas." Säger Joshua och låter tummen stryka sig över den äldres hud över kinden. Saken är ju den att nittonåringen på något sätt alltid får honom att ändra åsikt över saker och ting. Usch det är jobbigt. "Men jag började ju gilla det efter ett tag, om du får nafsa i mig får jag nafsa i dig." Lägger han till med ett nöjt leende.

”Kommer du ihåg den där första dagen vi faktiskt började umgås?” Började Zihao lätt drömmande. ”Vi gick in i varandra och jag blev skitförbannad på dog av någon jävla anledning..för att du inte ville prata med mig eller liknande?” Fortsatte nittonåringen trevande och rynkade lite på ögonbrynen. Även om minnet var svagt så kom han defintivt ihåg det, hur alla känslor och hemligheter runnit ur nittonåringen som forsande vatten. Egentligen var det underbart hur de funnit varandra så snabbt, men samtidigt inte. Fy för de där dumma skuldkänslorna.

Med ett lätt skratt drar han den äldre intill sig för en varm kram, jo alla dessa minnen.
"Det är väl ändå rätt roligt," påpekar Joshua och stryker fingrarna genom Zihaos röda lockar. "Du gick in i mig och bad mig sägs förlåt.. och jag torkade bort ditt blod. Väldigt mysigt." Säger han och borrar ner ansiktet i Zihaos nacke. "Mm jo, du blev arg för att jag inte hade någon lust att konversera med dig."

Hur hade de egentligen kunnat bli föräldskade i varandra? Vad var det som hade fått dem att ändra riktning totalt?
”Var det jag som bad dig att säga förlåt? Det var väl ändå inte ditt fel att jag själv gick in i dig?” Påpekade Zihao förbryllat och strök över Joshuas rosa lockar. ”Jag var verkligen naiv..” konstaterade han därefter och fick någonting svårtolkat i blicken. Nu hade hjärnan dragit igång igen, med nöd och näppe. ”Vad var det egentligen som fick dig att falla för mig? Har aldrig riktigt förstått det..”

"Nae, jag var väl lite smådryg mot dig också," erkänner Joshua, jo naiv är de bägge två. "Jag vet inte exakt vad det var jag föll för.. helt ärligt tror jag att jag hade en liten förälskelse på dig redan som yngre. Inte din personlighet, för tyckte du var hemskt vidrig mot mig, men jag kunde inte direkt neka att du såg bra ut." Påpekar artonåringen med en svag rodnad, jo det gick ju inte direkt att neka. "Men jag tror jag föll för dig mer för varje gång du inte betedde dig som ett kräk i början, som att du ville bli min vän, och din reaktion till Xaviers plågeri.. Hela tiden hade jag trött att du ogillade mugglarfödda, vilket visade sig inte vara fallet." Babblar han med en rynka mellan ögonbrynen. "Det är många aspekter som ledde till att jag föll för dig Zihao."

”Det var riktigt svårt för mig i början att bete mig som folk”, muttrade Zihao och gjorde en liten grimas. ”Betedde mig verkligen som ett kräk innan, eller hur? Du borde inte ha varit attraherad av mig även om jag såg bra ut..” fortsatte han och sänkte blicken. Urk, att tänka på hur jävla illa han betett dig innan fick nittonåringen att vilja slå ut alla tänder på sig själv. ”Vill du veta vad det absolut dummaste är? Att jag troligen hade en liten crush på dig men ändå bettede mig som ett ruttet ägg.” Han drog med fingrarna över artonåringens rosiga kinder. Hade de aldrig funnit varandra hade Zihao defintivt inte mått så bra som han gjorde där och då. Vilken jävla tur han hade. Det fick han aldrig lov att glömma.

Även om Joshua inte vill att den äldre ska må dåligt över vad som hänt innan, så kan han inte säga att Zihao inte bettet sig som kräk. För det här han verkligen gjort, om inte värre.
"Ja, det gjorde du. Men inte längre." Säger han försäkrande, sluter ögonen medan han gömmer ansiktet hos nittonåringens nacke. Där är han säker. "Mm.. om du bettet dig snällt istället kanske vi skulle ha blivit tillsammans långt innan. Även om sexton och sjutton år är lagom." Jo, och då kanske Joshua inte behövt gå igenom den bedrövliga tiden med Zach. Äsch, det är förflutet. Det går inte direkt att ändra på.

Att Zihao inte ens visste varför han betett sig så illa mot Joshua, gjorde inte saken bättre. Dum, dum, dum. De långa fingrarna fortsatte att stryka genom de rosa lockarna, nästan som någon slags terapi. Han ville verkligen inte tänka på alla hemskheter som trängde sig upp mot ytan.
”Jag är i alla fall snäll nu, eller hur?” Mumlade nittonåringen och började istället stryka läpparna över det mjuka håret. Nej, även om det såg precis ut som sockervadd sä smakade det verkligen inte som det..vilken jävla besvikelse. ”Ditt hår smakar som hår”, gnällde han.

"Du är super duper snäll nu," försäkrar Joshua medan armarna slingrar sig om den äldres midja för att kunna gosa ner sig än mer. Nej, han vill inte vara en centimeter ifrån nittonåringen, en centimeter är alldeles för mycket. Gud vad han är klängig. Dock kan han inte hindra sig från att skratta till av Zihaos dumma ord, åh stackarn. "Vad hade du trött? Mot hår smakar hår för att det är hår." Påpekar artonåringen förstrött och skakar på huvudet. "Vi kanske ska köpa äkta sockervadd till dig."

”Ja, det borde vi göra eftersom att jag är super duper snäll”, knotade Zihao förnärmat och petade löst till Joshua, som låg och klängde på honom. Om nittonåringen var en trädstam så var den andre en koala. Ungefär som om en av dem var äpplena och den andre pajen. Herregud, vilka fina liknelser. Han blev nästan alldeles stolt över sig själv. ”Vi kanske kan göra egen sockervadd? Hur man nu gör det..” föreslog han med putande läppar. Ja, han var mycket riktigt vädligt besviken över det faktum att sockervaddshåret inte alls smakade någon sockervadd.