Rollspelare & Wolfy prs

Jason åkte hem och satte sig i sitt rum, skulle ta en paus från allt tills han visste att det var helt och hållet lugnt mellan dem. Han vägrade fortsätta med något ifall han inte visste att han kunde räkna med henne.

Dagarna gick långsamt framåt och blev så småningom till veckor. En sköterska hade hämtat henne från rummet då det skulle vara bra om Leah satt och läste en tidning i sällskapsrummet istället för att sitta ensam. Det var besöksdag och några föräldrar hade hittat dit för att hälsa på sina barn, vilket fick Leah att då och då kasta ängsliga blickar mot dörren.

Jason gick in genom dörren och såg sig omkring efter Leah. Han sken upp när han fick syn på henne och skyndade sig fram.
"Hej älskling." log han och kramade hårt om henne, hade helt och hållet förträngt att hon i stort sett dumpat honom senast.

Hon blev utom till sig av glädje då hon hörde en välbekant röst, slog armarna om Jason och kramade hårt om honom. Hon hade inte trott att han skulle komma men hon var glad över att han gjort det, hade saknat honom väldigt mycket.

"Min fina prinsessa." mumlade han och drog sig undan lite för att se på henne. Han la sina händer på hennes kinder och kysste henne hårt. "Jag vet inte hur sugen du ens är på det här men jag har choklad med mig, ifall du vill ha." sade han och kysste hennes nästipp. Det var hennes favoritchoklad, eller det hade varit det innan iallafall. Numera var han inte alls säker men han hoppades på det bästa.

Leah log mot hans läppar, fattade inte hur han inte kunnat ge upp hoppet på henne än. Hon tog emot chokladplattan, tyckte det var gulligt av honom att ha köpt något åt henne. Hon lät bli att nämna att hon börjat umgås med några tjejer som inte hade någon sjukdomsinsikt alls. De hade bra tips att dela med sig av angående hur man kunde träna utan att sköterskorna märkte det. Hon ville inte göra Jason besviken genom att berätta att hon inte gjort några framsteg alls än.

Jason lät bli att kommentera att hon såg exakt lika sjuk ut som innan, om inte mer. Han smekte hennes kind och drog henne intill sig i en kram. Han hade saknat henne för mycket för att vilja bråka, skulle se till att kolla med sköterskorna innan han lämnade igen.
"Hur mår du?" frågade han.

Leah ryckte på axlarna, visste inte riktigt hur hon skulle beskriva sitt mående. Hon saknade Jason väldigt mycket och ville inget annat än att få komma hem. Hon kliade sig på armen och la ifrån sig tidningen hon bläddrat i.
”Hur mår du?” frågade hon istället då hon var mycket mer intresserad av hur han hade det.

"Jag mår bra." sade han och kollade på henne med en rynka mellan ögonbrynen. Han ville verkligen inte göra henne ledsen men han kunde inte låta bli. "Du ser värre ut nu än när du kom hit, Leah. Jag trodde du ville bli frisk." sade han tyst och kollade bort från henne.

Leah suckade då han pekade ut det faktum att hon inte gjort några framsteg.
”Jag blir tyvärr inte frisk på några veckor,” sa hon undvikande och knäppte händerna framför sig.