De utvalda

"Gör som du vill" Ethan öppnade upp dörren. "Jag tror inte det spelar någon roll". Han väntade på att hon skulle gå.

Eletha satte på selen och Simon i den. Han kunde se sig om och ändå vara med. Kanske han började bli för tung? Han kunde nog snart börja gå, men Eletha kände ändå inte av tyngden.

Ethan stängde dörren och började gå. Det var inte många ute än, men man såg rörelser lite här och där av människor, någon som piskade en matta, ett litet barn som lekte eller någon som ställde upp ett stånd på torget.

Eletha log lätt, hon gillade byn och att människorna nu accepterade dem var härligt. De gick vidare, längst med stigen och ut mot skogen och lugnet.

Ethan kände hur knivarna i hans bälte klirrade svagt, han hade alltid med dem, det hade blivit en vana och det kändes säkert.
Han log och såg sig om i den vackra skogen.

Även Eletha var beväpnad, det var hon alltid, även då det inte syntes. Det var en trygghet och hon var nervös utan dem. Hon hade sluta att ha dem då hon sov, men hade alltid en i byrån vid sängen.
"Pappa papp papapa pappa." hör hon Simon jollra glatt och sen stannade Eletha upp, ett ljud så likt som fågelkvitter kommer ur hans mun.

Ethan log stort och vände sig skrattade om mot sin son. Han stannade dock upp då han hörde nästa ljud. "Simon?". Hade han hört fel eller hade pojken kvittrat? I nästa sekund hördes kvittret igen, men denna gång från en fågel intill.

Eletha rös lätt till varför visste hon inte, men det lät så mystiskt på något vis. Som om det inte var deras son. "Ethan, jag tror jag vet hans gåva." sa Eletha tyst.

Ethan flyttade blicken från Simon som jollrade till Eletha. "Vad?" frågade han lika tyst även om han nog visste.

"Tala med djur." sa hon men var sedan tyst för att lyssna på deras konversation och hade bara Simon kunnat prata nu hade han kunnat berätta vad fågeln sa.