In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på tjänaren.
"Får vi inte dela?" rågade Isabelle och tjänaren såg förskräckt ut.
"Det är självklart. Jag kan fixa ett rum till. jag ber så hemsk mycket om ursäkt" Hon såg skamset ner.

Rion och Leo gick till Alices rum och knackade på. När de inte fick något svar klev de båda in i rummet ändå. Därinne hade ljuset sänkt sig. Det stod en ensam ljusstake på nattduksbordet bredvid Alices säng och kastade ett ensamt ljus.
De båda gick fram till sängen och ställde sig på varsin sida om den för att blicka ner på Alice. "Alice? Alice, är du vaken?" Rion satte sig ner på sängkanten och tog hennes hand i sin, utan att slita blicken från hennes ansikte.

Hon svarade inte utan öppnade bara ögonen för att se på dem. Hennes gröna ögon var stora och hon torkade bort tårarna som hade bildats och hon såg på dem i mörkret.

Rion såg på Leo. Leo hade inte yttrat sig lika mycket som de andra vampyrerna. Han verkade vara den enda som kände någon slags ånger.
"Rion?", frågade han när han upptäckte sin brors mörka blick. Rion vilade blicken över Alice. Granskade henne. Han sa inget när deras blickar möttes. Istället rörde han vid hennes arm, upp mot hennes axel och nacke. Försiktigt placerade han håret bakom hennes ena öra. "Rion, vad tänker du göra?", frågade Leo igen då han inte hade fått något svar. Men Rion sa fortfarande inget.
Istället böjde han sig över henne för att se nära på hennes ansikte. "Så skör. Så..svag. Så.. Underbar." Han gav ifrån sig ett tyst skratt och rörde med fingret längst hennes näsrygg, över hennes läppar till halsen.

Hon ville dra sig bort men Alice minndes den första dagen de träffats och hon gjorde inget för att förhindra hans smekningar. Istället slöt hon ögonen och svalde hårt. Hon skulle dö snart.

Det knackade lätt på dörren och en piga kom in och höll en bricka i händerna.
"Soppa till Miss Alice."

Rion särade på läpparna och andades in hennes doft då han hörde steg utanför dörren och han reste sig upp. När tjänaren visade sig i dörröppningen verkade Rion blivit till sitt vanliga jag för stunden. Lusten som funnits där var som bortblåst. Han iakttog henne backade ett steg från sängen. Leo gjorde likadant. "Tack.", sa Rion och visade att hon kunde sätta ner tallriken vid hennes bord.
"Och gästerna? Har de funnit sig tillrätta?", frågade han och hoppades att tjänaren visste något om Ivan och Isabelle.

Tränaren nickade svagt.
"Ja min herre. De verkar vara nöjda. Det är snart middag för er. " Hon neg svagt innan hon lämnade rummet.
Alice såg mot maten och såg sedan mot Rion. Hur skulle han göra nu? Alice svalde hårt medan hon slöt ögonen.

Rion nickade drog på ena mungipan i ett charmigt leende. "Bäst att inte låta våra gäster vänta mer då. Leo?" Leo såg upp.
"Du kan väl hjälpa Alice med maten, så kommer du ner sedan, efter hon har ätit?"
Leo nickade och gick runt sängen för att sätta sig ner sängkanten. Han sträckte sig efter tallriken. "Här, Alice. Jag hjälper dig.", sa han lågt och kikade ner på soppan.

Alice såg sorgset mot Leo och svalde hårt. Hon ville inte ha mat. Försiktigt skakade hon på huvudet och vek av med blicken.
"Nej." Viskade hon tyst och suckade tungt.

Leo nickade. "Okej, Alice. Jag går ner till de andra."
Han orkade inte övertyga henne. Han lade ner tallriken på sängbordet bredvid henne och kastade en sista blick åt Alices håll innan han lämnade hennes kammare.