PRS Lupple & Medi

Willow tog sig ur rullstolen och hoppade upp på britsen och såg på dem.
"Måste det vara så många här? Känns lite kontigt." Hon rodnade och såg ner.

Alexander såg sig omkring i rummet och log mot henne.
" Det är väldigt många. " Sa han och pekade ut alla vampyrer utan Dorian, och alla vargar och även Bella.
" Jag tror det blir bättre. "Log han lugnt och satte sig på sin pall och tog fram rätt saker och gled fram till henne för att påbörja undersökningen.
Simon befann sig fortfarande i djup koncentration en lång bit in på undersökningen tills han tillslut lyfte undan sin hand från hennes axel och log.
Men syntes att han var utmattad.
"Jag har förberett för att lägga upp en slags sköld omkring henne. När smyckena åker av. Tecknen ska vara nog med skydd men denna sköld gör det omöjligt att skada henne via magi. De borde vara problematiskt för dem att förflytta henne med magi. Det kommer vara lika problematiskt för exempelvis Dorian att vara nära henne när jag slår upp den." Sa han som förklaring och log mot Willow.

Hon såg på Alexander och gjorde som han bad och såg sedan på Simon med ett leende.
"Åh men det skulle vara omöjligt med märkningen sa Bella." Hon lade huvudet på sned och tog hans arm.
"Du ser helt slut ut. Sätt dig ner eller snarare ligg ner." Hon såg oroad ut medan hon kände hjärtat slå allt hårdare.
"Simon kan du följa med mig?" Tristan såg på honom och log svagt.
"Vi ska till rummet mitt emot bara så du kan vila. du kan ta krat från mig."

Han såg på Bella och log.
" Det beror på hur mycket kraft dem har."Sa han lugnt och började gå ut från rummet.
" Detta hindrar även någon att fysiskt ta henne." Sa han och log mot Tristan.
"Tack ändå." Sa han och gick med till andra rummet och satte sig på en av stolarna och slöt ögonen.
Han var utmattad men han var inte i närheten av att krascha. Han hade laddat upp för detta, därav alla medaljonger.

"Okej då vet ja." Bella og och såg efter honom.
Tristan slog sig ner på en av stolarna och så på honom.
"Jag kan stanna här tills du mår bättre"

Willow vände sig mot Alexander och slöt ögonen.
"Jag känner mig yr. Kan jag lägga mig en stund?"
Hon såg på honom och pekade på ett föremål.
"Vad gör den där?"

Simon flinade till och nickade.
"Jag kommer behöva hjälp senare. När jag ska upprätthålla skölden. När hon blir röntgad. Då är hon som mest sårbar." Sa han och nickade mot fönstret.
"Går det att öppna? " Frågade han.

"Lägg dig du." Sa Alexander lugnt och log svagt för att sedan fortsätta med det han höll på med- undersökningen.
"Man tar blodtryck med den." Sa han lugnt.
Dorian satt och iakttog Willow noga.

"Självklart går det att öppna." Tristan öppnade och pekade på den mjuka stolen.
"Alexander blir inte arg om du sätter dig där. Den går att fälla tillbaka så man kan vila noga." Han log.
"Men man får inte vara två i samma rum när man blir röntgad."

Hon lade sig ner och lade benen till rätta och slöt ögonen.
"Okej det låter bra." Hon log mjukt.

Han kände den friska luften och log brett över den.
Det kändes underbart.
Han flinade till och nickade.
"Jag vet det. Det är därför jag ska upprätthålla skölden på avstånd. Och det är också därför den är som viktigast då när hon är ensam. Om jag skulle försöka kidnappa någon som är såpass bra skyddad så skulle jag göra det när den personen var ensam." Sa han ärligt och snurrade stolen så att hans ansikte var mot fönstret.

Alexander fortsatte med undersökningen och skrev ned all viktig information, alla värden och liknande och la sedan ifrån sig pennan.
"Jag tror du är redo för röntgen." Sa han lugnt.

"smart. Du har rätt i det självklart." han såg upp och log.
"De är klara. Vill du ha hjälp att gå eller klarar du av det?" Han höll ut sin arm mot honom.

Hon öppnade ögonen och såg på Alexander.
"Okej så vi ska åka ner någon våning?" Hon log och satte sig i rullstolen och lutade sig tillbaka.
"Vad ska du kolla efter?"

Simon nickade och reste sig upp och tog hans arm och log tacksamt.
" Jag är tacksam för hjälpen." Log han.

" Ja röntgen är på två våningar under." Sa han lugnt och gick mot dörren.
" Jag vill kolla igenom hela din kropp för att se ifall några tidigare operationer tagit plats. Du har inga ärr vad jag har sett." Sa han och öppnade dörren.
Dorian tog rullstolen och körde den ut mot hissen.