prs yehet & kkaebsong

Egentligen är det rätt positivt att de två blivit sjuka samtidigt, då bacillskräck inte behöver skrämma iväg respektive partner. Jo, Joshua är faktiskt väldigt bacillskräck när det kommer till det, med tanke på all den tid han lägger på hygien och fysiskt välmående. Dock verkar det som att han inte riktigt är det i Zihaos sällskap.
"Bara en kyss?" Undrar han med putande läppar medan blicken vilar på den andre, han som var inne på att ge fler kyssar till den äldre. Synd. "Jo, det kanske är bäst.. blir väldigt rädd för din mamma."

“Alltså om du har lust att ge mig några fler så klagar jag absolut inte”, sade Zihao och drog en hand utmed Joshuas kind, innan han drog sig undan för att låta den andre vända sig om. ”Jag är också rädd för min mamma. Den kvinnan är riktigt jävla ond”, muttrade han därefter och rös till. Vem visste vilka ondskefulla planer hon smitt inför de två ungdomarnas besök? Nittonåringen förväntade sig redan att vistelsen skulle bli allt annat än trevlig, tyvärr. ”Men det kommer att gå bra, vi kan beskydda varandra om det nu skulle behövas”, konstaterade han med ett litet, blekt leende.

Hela kroppen fylls med ångest, modern skulle inte lista ut någon plan för att förstöra deras förhållande, eller hur? Det vore oromaliskt.
"Hon kommer inte att separera på oss, eller hur? Hon kommer nog inte gilla faktumet att vi i princip är förlovade.." rabblar Joshua och stirrar in i Zihaos mörka ögon, alldeles orolig. "Vi kan väl lova varandra att ingenting kommer förändras pågrund av det?"

Förstrött pillade Zihao med Joshuas tröja, ögonen stint fästa på den andres bröstkorg. Nej, något sånt skulle absolut inte få hända. Nittonåringen skakade lite på huvudet och log försäkrade mot den yngre efter ett slag.
”Nej, det värsta den häxan kommer göra är väl att försöka förnedra oss. Men det är bara stt skita i henne, okej? Har gjort det i hela mitt liv och det brukar fungera hyfsat bra”, mumlade han och rynkade lite på ögonbrynen. ”Och så kommer ju Weimin och Yaosu att vara där.”

Joshua nickar lätt, osäker på om brödernas närvaro kommer att hjälpa eller inte, med tanke på att han kysst Zihaos äldre bror i en stunds förvirring.. en riktigt förnedrande och jobbig stund. Än en gång oroar han sig över om han ska berätta detta för nittonåringen eller inte. Kluvet biter han sig i underläppen, förvirring skrivet över hela ansiktet, nej det borde han inte.
"Okej, vi har klarat av värre än en middag med din mor, Xavier tillexempel." Påpekar Joshua, ja de kommer att klara det definitivt. "Nu struntar vi i det och återgår till din belöning." Händerna finner sin väg upp mot Zihaos bröstkorg, till axlarna, innan han dras den äldres läppar mot sina egna.

Jösses, de hade verkligen problem. Men efter två år var det inte så konstigt att de konststant klängde på varandra. Zihao kupade händerna omkring de puffiga kinderna när deras läppar möttes och tillät kroppen att slappna av för stunden. De var ju faktiskt sjuka, båda två, så lite lugn och ro var inte helt fel. Ibland kunde tankarna bli för många och det kunde i sin tur påverka kroppen negativt.
”Vi klarade av två år utan varandras sällskap..det är en betydligt större bedrift än att ha slagit ner Xavier”, mumlade nittonåringen mellan de små kyssarna. Hur hade de överlevt egentligen? Der var ju bara komplett sjukt.

Jo, Zihao har verkligen rätt. Xaviers tortyr var minimal jämfört med åren de varit borta från varandra, konstant undrande hur den andre mår.
"Du har rätt, det var imponerande av oss." Viskar han mellan kyssarna, nu efter två år måste de ta vara på tiden. Det är inte konstigt att de klänger på varandra med tanke på hur länge de varit ifrån varandra. Nej, inte i artonåringens ögon iallafall.

“Väldigt imponerande”, instämde Zihao, vars läppar hade letat sig ner mot Joshas käkben. ”Hur fan klarade jag mig utan dig? Det är sjukt”, mumlade han därefter och satte de vassa tänderna i den andres skinn. Usch, det doftade så gott om artonåringen att han inte visste vart han skulle ta vägen. Fy skäms, Zihao, man får inte bita på sin blivande make. Eller så fick man helt enkelt det i deras förhållande? Kanske det var lika bra att fråga..”blir du störd när jag nafsar på dig?”

Ögonbrynen höjs till högt upp i pannan, och huvudet faller på sniskan med ett roat leende över läpparna.
"Vi har varit tillsammans hur länge som helst för två år sedan, men di frågar mig nu?" Frågar Joshua och kan inte hindra sig själv från att skratta till. "Ja, det är okej Zihao. " försäkrar han medan fingrarna pillar med de röda lockarna. "Jag har nämligen blivit van vid det här laget."

När Joshua fick det att låta sådär kunde inte Zihao undgå att rodna. Han vek undan lite med blicken och log snett, fortsatte att pilla med den andres tröja.
”Vad hade du svarat om jag frågat samma sak för två år sedan då?” Undrade nittonåringen och sneglade slutligen mot den yngre. Rodnaden hängde sig fortfarande kvar över de annars bleka kinderna - en trevlig omväxling. Huden verkade ha tappat all färg, så de röda lockarna var verkligen behövliga. Eller, behövliga? De förde åtmsintone tillbaka en del färg till honom.