Rollspelare & Wolfy prs

Jason kollade på henne och drog henne intill sig i en kram. Han lutade pannan mot hennes axel och slöt ögonen en stund, ville inte alls gå därifrån. Helst av allt så stannade han där tills hon mådde bra igen, hade inga problem alls med att pausa hela sitt liv för hennes skull.

”Jase?” Hon tog ett djupt andetag. ”När jag släpper taget om dina händer vill jag att du fortsätter ditt liv som vanligt. Tänk inte på att jag är här.” Hon ville inte att han i flera månader skulle vänta och fundera, hon ville att han skulle gå vidare utan henne.

"Vad menar du? Hur ska jag fortsätta mitt liv?" frågade han, tänkte inte ens försöka dölja hur rädd han var. Han var rädd att det var hennes sätt att säga att hon lämnade honom. Han svalde hårt och kollade på henne med stora ögon.

”Utan mig.” Leah blinkade tillbaka tårarna. Hon upplevde verkligen att hon behövde släppa taget om honom, att det inte var rätt mot honom att vänta på henne. Det skulle dröja flera månader innan hon skulle få komma därifrån.

"Leah nej." sade han och kollade på henne med stora ögon. Han skakade på huvudet och satte sig på huk framför henne, vägrade låta det sluta mellan dem. "Nej, jag kommer hit nästa gång ni får ta besök. Vi pratar mer om det då, annars ring mig när du kan och berätta hur du mår och allt. Okej?" sade han och kysste hennes knogar.

Hon knep ihop läpparna till ett smalt streck, ansträngde för att hålla tillbaka tårarna som brände bakom ögonlocken. Hon ville absolut inte släppa taget och än mindre såra honom, men hon trodde ändå att det var för det bästa. Han behövde inte orka med henne ännu med tanke på allt annat i hans liv. Hon släppte taget om hans händer och svalde.

"Vi är inte över." sade han bara innan han pussade hennes panna och gick därifrån. Han var inte säker ifall han sagt det för sin skull eller hennes men han vägrade släppa taget om henne när hon inte mådde bra bara för att komma tillbaka när hon väl mådde bra.

Hon följde honom med blicken då han gick iväg, följde efter men kom inte längre än till den stängda glasdörren. Den var låst och hon visste att ingen skulle komma för att öppna den åt henne. Förtvivlat höll hon sina handflator mot glaset, hade svårt att begripa vad hon egentligen nyss sagt åt honom.

Jason drog handen över ansiktet då det börjat rinna tårar från hans kinder. Han tog ett djupt andetag och drog frustrerat händerna över ansiktet. Han satte sig i bilen men körde inte direkt utan satt en stund för att lugna ner sig lite.

En lång stund stod hon kvar vid dörren innan en sköterska dök upp för att visa henne till rummet hon blivit tilldelad. Det var litet och sparsamt inrett, ganska tråkigt helt enkelt. Med en suck satte hon sig ner på sängkanten och fumlade med händerna, visste att tiden skulle gå otroligt långsamt här.