De utvalda

Ethan log och nickade. "Hans öga är som en blandning av ditt och mitt". Han pekade på hennes gråa och sitt turkosa samtidigt som Simon börjadr pratjollra.

Eletha nickar, "Han är en blandning av oss." ler hon och kysser Ethan och kramar sedan om kans mor lätt. "Vad tycker du om det?" frågar hon mjukt henne.

Ann log. "Jag är glad, han har väldigt fötstående familj". Hon var väldigt glad för den lilla pojken. Hon nörjade sakta gå mot dörrdn. "Ska jag ta mef mig honom?".

"Nej, det behöver du inte. Tack för du gjort det." sa Eletha och tyckte att hans mor hade nog, att hon behövde vila hon med.

Ethan nickadr instämande. "Vila dig mor". Han vinkade lätt,till henne imnan hon föersvvann ut. "Otroligt att han ärvt det" lig han och vaggade Simonä

"Det vore konstigt om han inte hade det." sa Eletha och packade in matvarorna i skafferiet.

Ethan nickade. "Det är sant". Han satte ner Simon på golvet och fortsatte med smörgåsarna, och bredde några extra till pojken.

Eletha kom ut med den nu tomma korgen och tog upp sin son i famnen som nu jollrande och skrattande kom fram till henne.

Ethan la varsamt i smörgåsarna och stoppade i några muggar också, det fanns rena bäckar i skogen. "Bara vi klär oss lite bättre så är vi redo". Han drog på sig sina kängor och sin jacka, den han fått på slottet, den var väldigt slitstark.
Han räckte en jacka till Eletha som var itll Simon.

Eletha drog på Simon jacka och skor och sedan satte hon på sig skorna och en mantel som värmde.
"Ska jag ta Simon i selen?" sa hon frågande till Ethan.