In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle slog sig ner i soffan och nickade svagt.
"Ni bor så fint Sir Rion." Viskade hon

En tjänare kom ner, neg och såg på Rion.
"Miss Alice är i sin kammare nu. Hon verkar... borta dock." Hon såg oroad ut.
"Ska jag tillkalla läkare?" Hon såg mot Ivan.
"Ska jag göra iordning ett rum för er lord Ivan?"

"Tack, Isabelle." Rion hällde också upp i ett glas och räckte över ett till Leo och behöll ett för sig själv. "Hade du också velat ha, milady?" Rion sneglade på whisken på serveringsbordet.
Han såg sedan upp när tjänaren talade till honom. Kort fnös han och gick fram till soffgruppen för att sätta sig till bords med Isabelle och Ivan. Leo följde efter.
"Alice behöver ingen läkare. Hon är bara rädd. Ge henne någon mat eller något lugnande. Hon behöver vila och återhämta sig.", sa han utan att se på tjänaren och lät blicken istället vila på den dansande elden i eldstaden samtidigt som han smakade av drycken ur sitt glas.
"Ja, gör ett rum i ordning för Ivan.", sa Leo då och vände sig om för att se på tjänaren.

Tjänaren neg återigen och försvann för att utfföra sina sysslor.
Isabelle såg på Rion med en orolig blick.
"Men om hon är skadad så måste en läkare väl se efter henne? Om hon dör så är det väl tråkigt?"

"Alice klarar sig. Hon ska inte leva så länge till ändå." De sista orden sa han lägre och försjönk i tankar. Förmodligen så visualiserade han Alices bortgång. Rion fnös och drack upp det sista ur sitt glas.
Leo satt tyst och såg från Isabelle till de andra vampyrerna. Han var glad över att vara återförenad med sin skapare igen, men ännu hade han inte släppt Alice, inte glömt, hur hon varit deras vän, behandlat de som sin familj i hennes rike, i hennes palats. Något skav i honom när de talade om henne så. Han rynkade pannan i osäkerhet och smakade också av drycken.

"Kommer ni döda henne?" Isabelle såg oroad ut och vaggade Nicolai.
"Såja såja." Viskade hon och lade huvudet på sned.
"Och vad ska ni göra då?"

Ivan såg upp mot Isabelle och sedan Nicolai i hennes famn. Han drog efter andan. "Oroa dig inte om det, min sköna. Låt oss hantera det." Leo svalde och såg på Ivan till Rion, men Rion verkade inte vilja möta Leos blick. Han satt som hypnotiserad och såg in i lågorna. Ivan såg efter tjänarna. "Nå, har ni gjort ett rum i ordning åt mig? Isabelle och Nicolai ska också ha ett.", sa han och hoppades att hans röst var hörd.

Tjänaren nickade och neg.
"Ni har fått två rum om ni så önskar. Rummen är intill varandra. Vill ni följa med mig för att se?" Hon log mjukt.
"Ska jag ta upp mat till Miss Alice med Lord Rion?" Frågade hon mjukt

Ivan såg på Isabelle. Det kanske skulle vara ett bra tillfälle att tala med henne så att hon skulle gå med på deras sida. Isabelle kanske kunde hjälpa de? Han reste sig och gick fram till Isabelle. "Kom, Isabelle. Vi ser på rummen. Du vill säkert vila dig också efter resan. Nicolai behöver också vila." Han såg trött, men bestämd ut.
Rion vred då på huvudet för att se åt Ivans håll. "Gör så, Ivan. Jag kollar till Alice. Ser till att hon får mat." Han reste sig och Leo gjorde det med. Tillsammans gick de därifrån.

Isabelle gick vid Ivans sida och hade Nicolai i famnen. Hon såg på honom med ett leende.
"Åh älskade- Är du glad?" frågade hon med en mjuk stemma.
"Du är så vacker och jag älskar dig."

Ivan såg på Isabelle i ögonvrån för ett ögonblick för att sedan fortsätta gå mot hans kammare. Han följde efter tjänaren och upptäckte hans rum. Det var märkligt att inte de alla tre skulle dela. Men han kommenterade inte detta utan vände sig då om för att se efter hur det såg ut inne hos Isabelle och Nicolai. "Det här rummet verkar passa bra. Känns det bra, Isabelle?", frågade han och totalt ignorerade Isabelles fråga och kommentar.