prs yehet & kkaebsong

"Jag behöver ett tält och en drös med filtar," påpekar artonåringen förstrött, leendet på läpparna försvinner direkt när Zihao mitt från ingenstans får för sig att börja kittla stackars Joshua. Hade han trott att den äldre glömt bort faktumet att han är vidrigt kittlig? Ja. Hade han fel? Allt tyder på det. Helskotta. "Du är så elak!" Gnäller Joshua och kvider till medan ett skratt växer i halsen på honom. I ett försök att fly sin kos från sin dumma pojkvän.. eller fästman ramlar han ner mot soffan så att han ligger på mage. Smidig som en ballerina.

”Jag vet, men det hindrar dig inte från att älska mig”, kvittrade Zihao och satte sig i grensle över Joshua när denne rullade över på mage. ”Du är som sagt väldigt, väldigt underlig”, fortsatte han och började trampa med händerna över artonåringens rygg, lät dem glida fram och tillbaka några gånger innan de fann axlarna. Om han inte lyckades hitta något annat jobb kunde han kanske bli massör? Nittonåringen var faktiskt ganska bra på att lösa upp knutar i åtminstone Joshuas rygg. Vad skulle egentligen hända om de överlevde kriget? Skulle Zihao ens lyckas få något jobb?

Det är ju sant, Zihao skulle kunna kittla honom nonstop och Joshua skulle fortfarande älska honom som den störtförälskade barnunge han är.
"Korrekt, jag själv förstår mig inte på hur jag kan göra det." Påpekar artonåringen muttrandes och masserar sitt huvud, ler för sig själv när Zihao börjar massera över hans rygg. Gud vad skönt, det behöver han verkligen. "Jaså? Varför är jag underlig?" Frågar han nyfiket och sneglar upp mot nittonåringen som försöker reda ut de spända knutarna som han fått av all stress och skuld.

Med ett höjt ögonbryn fortsatte nittonåringen stt knåda över axlarna, ungefär som man knådar en deg. Nu hade han ju inte direkt bakat vidare mycket, men ändå.
”Du är underlig för att du älskar mig trots att jag retas med dig hela tiden. Det är få som skulle stå ut med det ska du veta”, predikade Zihao och övergick till att trampa omkring på artonåringens nedrerygg. Jo, med tanke på att han blev måttligt irriterad över sig själv lite hipp som happ var det underligt att Joshua inte verkade bli det. Eller, de blev väl irriteradepå varandra då och då, men drt var inte precis något överdrivet.

Joshua nickar tyst för sig själv och höjer på huvudet, för att sedan vrida det lite mot den äldre så att han kan se på honom, fortfarande liggandes på mage.
"Men jag retas ju faktiskt med dig också." Påpekar han, ja rättvist ska det vara. Han kan inte ljuga om att Joshua själv retar Zihao.. för det gör han."Du är väldigt duktig på massage, ska du veta."

”Jo, så är det ju”, mumlade Zihao med ett snett leende. ”Hur står jag ut med dig egentligen?” Skämtade han därefter och skrockade för sig själv. När allt kom omkring var de väl ganska retsamma båda två, någonting som ibland fick dem att ryka ihop. Inte i några allvarliga bråk, men ändå. Nittonåringen lade sig platt över Joshua och lindade både armar och ben om den slanka kroppen. Bra på massage? Kanske det. Bra på att vara en stor filt? Absolut. Det var hans bästa kvalité. ”Mhm, men jag är ännu bättre på att agera täcke.”

"En riktigt bra fråga Zihao, hur står du ut med mig?" Instämmer artonåringen med kinden mot soffan, sluter sina ögonlock av tröttaamhet. Kanske han kommer somna där med den äldre som gör massage på honom, Gud vad skönt, mycket bättre än ett krig. Dock öppnas ögonlocken återigen när Zihao lägger sig över honom, vilket leder till att han kvider till. Joshua skrattar, vilket är lite av en blandning med hes hiostning. Nej, han har helt glömt bort deras febriga förkylning. "Mm, du är faktiskt väldigt mysig som filt."

I samband med att Joshua hostade, eller vad det nu kunde tolkas som, var Zihao tvungen att snörvla till. Han hade redan lyckats ta ut sig helt och kände inget större behov av att flytta på sig. Så tung kunde han väl ändå inte vara?
”Du borde ge mig en belöning, för att jag är en så bra filt”, mumlade han och kände hur ögonlocken blev tunga. Nu var han alldeles för bekväm, där han låg utsträckt över den andre. Inte för att artonåringen var speciellt mjuk, utan snarare för att han helt enkelt var Joshua.

Joshua nickar lätt, ja Zihao borde få tusen med belöningar. Dock kan artonåringen inte ens komma på tio, så det blir rätt komplicerat.
"Okej, vad vill du ha för belöning?" Frågar han med slutna ögonlock, känner hur värmen stiger över honom från nittonåringens kropp. En väldigt bra filt, verkligen. "Gud du smittade mig verkligen." Säger han med täppt och hes röst, usch.

”Förlåt, jag menade aldrig att smitta dig”, knotade Zihao och började gnaga i Joshuas tröja. ”Hm, jag vill att du ska ge mig en kyss. Som belöning alltså”, fortsatte han och kvävde en gäspning. De borde npg egentligen ha tagit det lite lugnt, med tanke på förkylningen. Men den planen hade ju uppenbarligen redan spruckit. Jävla feber och snuva. ”Vi måste verkligen bli friska så att vi kan besöka mina föräldrar. Vill få det överstökat så att vi slipper tänka på det senare..”