Rollspelare & Wolfy prs

"Jag vill inte lämna dig här." sade han lågt och höll hennes händer med sina. Han slöt ögonen en stund och kysste mjukt hennes smala fingrar.

”Men du måste?” Det var åtminstone något hon förväntade sig att han skulle tillägga. Hon ville inte att han skulle ta med sig henne bort därifrån om det ändå skulle sluta upp med att hon skulle tvingas tillbaka vid ett senare skede.

"Nej." sade han bara och kollade på henne. Han suckade högt och drog handen över ansiktet. "Jag önskar att jag kunde pussa ditt huvud och gå men jag kan inte." sade han ärligt.

”Det var ju hit du ville ha mig från första början, men inte nu längre?” Leah var visserligen glad över den saken eftersom det betydde att hon kanske skulle få komma ut därifrån genast, men samtidigt så fattade hon ju att hon inte skulle bli frisk om hon inte stannade kvar.

"Jag vet inte. Jag kan inte lämna dig för jag kan inte skydda dig här. Jag kan inte vara här. Jag kommer bara få komma hit på speciella dagar. Inte ens varje vecka." sade han lågt och la händerna för ansiktet.

”Vad är det du behöver skydda mig ifrån?” Leah tog hans händer i sina. Den enda faran för henne var hon själv plus alla spöken som bodde i hennes hjärna. Att han inte skulle kunna komma på besök ofta fick hennes hjärta att sjunka men det var inte en väldig chock heller, det var vad de borde ha räknat ut själva.

"Jag vet inte, jag kommer inte ha dig hos mig." sade han och tittade upp på taket. Han kysste hennes knogar igen och slöt ögonen. Han ville verkligen inte lämna henne.

”Men du kommer ha mig här.” Hon höll fingrarna mot hans hjärta och log lite, ville inte heller släppa taget om honom trots att hon visste att det var vad hon behövde göra.

Jason kunde inte låta bli att skratta till, tyckte det var otroligt smörigt och gulligt sagt av henne. Han la sina händer på hennes kinder och kysste henne mjukt.
"Jag älskar dig så mycket." sade han och smekte hennes kind. "Bli bra nu, ta hand om dig själv och ring mig så fort du har chans till det." sade han.

Då han verkade beredd att gå därifrån blev hon orolig och nervös över att bli lämnad ensam, ville inte alls släppa taget om honom trots att hon trott att hon skulle klara av att göra det.
”Det ska jag göra,” nickade hon och höll fast i hans händer.