In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabelle nickade tyst. Sa inget utan kom efter med Nicolai i sin famn.
Alice försökte skrika med hande fått något över sin min och hon vred sig i hans famn.
Paniken växte inom henne och hon såg bort.

Leo ledde de tillbaka till tunneln efter Rion och Ivan. De andra vampyrerna hade de lämnat kvar i fängelsehålorna.
"Kvickt, jag använder klockan för att ta oss härifrån. Sätt er i vagnen så ger vi oss av med detsamma."
Rion såg på de andra med en menande blick och Leo och Ivan gjorde som de blev tillsagda. Rion placerade Alice också i vagnen och sedan vred om klockan för att transportera de bort till det rike Rion hade sin herrgård.
De stanande upp och Rion drog efter andan. Det kändes alltid att resa så över rike, men denna magiska kraft.
"Vi är framme. Ta med henne in och Isabelle, gör dig som hemma med Nicolai. Ni är min gäst, och så är du, Ivan.", sa Rion och gick före mot herrgården för att mötas av sitt tjänstefolk som släppte in de.

Hon såg på dem och såg sedan bort. Hon kunde inte smita. Hon hade värk i kkroppen och hon försökte dra sig från Rion.
Isabelle såg ogillande på Alice.
"Älskade hon ska inte ha den där klänningen va? Den är för fin för henne." Isabelle såg avundsjuk ut och höll Nicolai intill sig.

"Alice, acceptera det nu, du är här med oss, i mitt rike." Rion gav henne med menande blick och ledde henne in i byggnaden. "Du kanske vill byta om till något mer bekvämt och äta något värmande och mättande?" Rion gav tecken till sina tjänare att lyda hans order. "Följ med de, Alice, så ska de hjälpa dig."

Ivan verkade inte först ha hört Isabelles klagan, men såg sedan åt hennes håll och förstod hennes avundsjuka. "Alice är en prästinna. Det är inte konstigt att hon är klädd så. Hon ska få byta om till något mer bekvämt. Du kanske vill välja hennes kläder, min sköna?" Ivan tog Isabelles hand och kysste den.

Hon spottade åt honom och såg sedan bort.
"Jag kommer aldrig att sluta hata dig!" hon försökte ta sig ifrån men tjänarna höll henne till sig.
"Sluta fåna dig nu."

"Hon kan väl få en tjänsteklänning? En som passar henne mer?" sa hon surt.

"Isabelle, sluta med ditt beteende. Alice är vår gäst, behandla henne som en. Alice är inte en tjänare. Hon klär sig som en gäst, eller prästinna." Ivan gick närmare Isabelle. "Bestäm du då, om det hjälper dig att lugna ditt sinne, men bestäm dig snarast, vi har ingen tid att förlora." Ivan såg menande på Isabelle.

Rion släppte taget om Alice. "Du kan ändå inte rymma härifrån, Alice. Lugna dig. Gå till din kammare, du kanske finner lite ro där." Rion såg efter henne. "Det var inte meningen att skada dig så."

Hon såg på honom och såg sedan bort.
"Ja älskade. Jag ska se efter någon klänning." Hon gick förbi för att hitta en klänning. Hon hittade en lätt vit klänning oh lade fram till den.

Alice drog sig från honom och höjde handen för att slå till honom men sänkte sedan handen. Hon såg sedan bort och gick efter tjänarna. Utan att säga något.

Ivan suckade och gav Isabelle en sista blick innan han försvann därifrån för att gå efter Rion och Leo.
Isabelle verkade ju ändå tillräckligt säker på att bestämma de kläder Alice skulle klä sig i.
Rion verkade inte alls påverkad över Alices beteende. Han slog bort hennes hand när hon närmade sig honom. "Gör dig hemmastadd, Alice. Du blir kvar här ett tag framöver."

Hon blev avtvingad sin klänning och hon lade sig i sängen med rödgråtna kinder. Varför hade de gjort så här? Hon såg på sina händer och snart hade hon somnat. Hon visste inte om de andra letade efter henne eller inte.

Isabelle såg på sin make och höll Nicolai närmare sig.
"Han är stor." viskade hon.

Rion såg efter Alice och bytte en menande blick med Leo.
Leo hade lämnat Mira kvar i Alices palats och Rion hade förstört sin relation med Alice. Nu var de bara de tre med Alice. Och tjänstefolket förstås, men de hade ju inget att säga om saken.
Ivan gjorde sig hemmastadd inne i salongen och korkade en flaska med whiskey för att hälla upp i ett glas åt sig själv. "Jag glömde bort hur fint du bor, Rion.", sa han utan att titta upp från sin glas. Han verkade inte ha hört på Isabelles kommentar om deras son.