Rollspelare & Wolfy prs

Jason svalde hårt och såg sig omkring, hoppades verkligen att stället var bra. Han la armen om hennes midja och bet sig nervöst på läppen.

”Hallå!” kvittrade en kvinna som dök upp från ingenstans. Hon hade det där typiska glada leendet på läpparna som alla inom vården tycktes ha, skakade hand med både Leah och Jason.

Jason log svagt bara och greppet om Leah blev om något hårdare, ville verkligen inte lämna henne. Han svalde hårt och såg sig omkring.
"Hej." tvingade han fram och höll ett leende på läpparna.

Kvinnan presenterade sig som Sarah och önskade att Jason skulle följa med för att underteckna några papper, antagligen angående vårdplan eller något i den stilen. Leah hörde bara på med ett halvt öra. Sarah visade vägen till rätt avdelning, den var låst precis som de andra tre dörrarna.
”Du kan ju sätta dig så länge,” föreslog Sarah vänligt och gjorde en gest mot soffgruppen.

"Hon följer med, det är ju henne det gäller." sade Jason och höll kvar Leah. Han kollade på kvinnan och rynkade på pannan. "Det är hennes hälsa så hon ska vara delaktig i allt." sade han allvarligt.

Det tålmodiga leendet försvann inte från Sarahs ansikte, det var tydligt att det var ord hon ofta fick höra. Leah klappade Jason på armen innan hon gick och satte sig, hon hade börjat känna sig lite yr och satt hellre ner än följde med dem för att gå igenom papper.

Jason kollade på Leah och rynkade på pannan, fattade inte alls hur hon inte kunde vilja vara delaktig i allt. Han suckade lågt och gick efter sköterskan istället. Han la bittert armarna i kors och svalde hårt.

Medan hon väntade på att de skulle komma tillbaka såg hon sig omkring. Det var ganska tomt om man bortsåg från två tjejer som påminde om skelett vid bordet. De spelade kort men ingen av dem såg särskilt engagerad ut. Hon förstod dem: det här var inget ställe där hon skulle vilja bo på.

Jason gick ut efter en stund och drog handen över ansiktet. Han satte sig ner bredvid Leah och tog hennes hand i sin.
"Hur vill du göra?" frågade han och kysste mjukt hennes handrygg. Han visste inte alls ifall han vågade lämna henne där.

Leah slet uppmärksamheten från de pinnsmala flickorna och såg på Jason. Hon ville inte stanna där och det trodde hon nog att han förstod utan att hon behövde säga det högt. Det var säkert ett bra ställe men hon ville inte bli lämnad ensam.