Skriva av sig-tråden

Förstår hur jobbigt det kan vara. Man VILL ju gärna vara självständig och kunna sova utan sin partner utan problem, men människan är ju också ett vanedjur och har man väl vant sig så blir det jobbigt.
Min man jobbar natt ibland. Då sover jag på soffan, framför TV:n med alla våra djur. Försöker göra allt så mysigt som möjligt så att jag skall kunna sova.

Så testa med att göra sängen extra mysig med kuddar, filtar, gosedjur eller vad du nu känner dig trygg med. Lyssna på lugn musik på låg volym. Ta ett varmt bad eller en dusch innan sovdags för att slappna av. Tänk på fina saker och att du snart får träffa din pojkvän igen. ♥

Okej, here I go again.
I min skola finns det fullt med fina kärlekspar, 3 av de som jag umgås med har alla någon partner i skolan. Känner mig så jävla forever alone som man kan känna sig.
Så fort jag ser par inne i stan/på bussen blir jag bara ledsen för jag undrar hur det känns, och om jag någonsin kommer kunna känna det.

När jag är för mig själv, dvs hemma, ute och går till/fårn bussen eller bara på en promenad. Även när jag är ute och springer och har sprungit ifrån pappa/tar en längre bana än honom så fantiserar jag ihop honom. Min pojkvän. Jag tänker på hur mycket han älskar mig och hur mycket jag älskar honom.

Men igår kväll slog det mig att jag ska försöka sluta med att göra så, för det får mig bara att må sämre. Jag oroar mig som fan för framtiden, jag vill inte leva ensam, jag vill inte!
Det är drygt 2 månader tills jag fyller 18 och första halvan av 2an har gått så sjukt fort, tiden rinner iväg. Snart kommer jag gå i 3an, snart kommer ajg ta studenten och sedan är det inte långt kvar innan ajg är 80 och ska dö.

Ett liv ensam skrämmer mig, men vad ska blyga lilla ajg kunna göra. 4 år sen jag hade en pojkvän och under höstterminen nu i 2an har jag sagt nej till 2 killar, den ena kändes allt bara konstigt med(feststrul, what to expect) och den andra attraherar mig helt enkelt inte.
Jag var kär i en kille i min klass men han gick och blev ihop med en av tjejerna i klassen.

Just nu är jag inte kär, så då undrar ni säkert varför jag klagar så mkt som jag gör, men som sagt, jag är orolig. Man ska inte skynda in i ett förhållande, men hur ska lilla blyga jag kunna träffa någon? Min nästa chans är på universitetet eller nåt...

Jag orkar inte fantisera ihop att jag har en pojkvän längre, för det som hände igår var tt jag kände så sjukt mkt smärta när jag kom på att allt det här bara är fantasier, ingen verklighet.

Så, nu har jag skrivit av mig en hel del...

Min första och enda kärlek (det var ett tag sedan jag var intensivt kär i honom, men ni vet... känslorna finns ju liksom ändå fortfarande.) hånglade med tjejen som jag nu tycker om väldigt mycket.

Aj, hjärta. Sluta tortera mig.

Har ett halvår på mig att våga öppna käften och säga "hej, ursäkta, du har så fint hår".
Tyvärr brister det vid att jag är så orimligt blyg, och jag vet inte vad jag ska göra, för jag hatar mig själv för att jag inte vågar ge en av de finaste i världen en oskyldig komplimang.

^
skicka ett sms? :O
det ska jag göra på jullovet. helst när jag är full :O

Padfootie, Anapneo: Finns om ni vill skriva av er men är nog sämst på att ge råd just nu då jag är jävligt trött på livet ♥ ♥

Åhh. fyfan vilken hemsk situation.
I'm here for you! Om du vill prata eller så.
sjuukt jobbigt.

Mayo: tack vännen.

Amandan: Det vart inte bättre sen heller när hon ville ha hans nummer... men sen ville hon inte ha det längre och så.. och jag satt typ.. en halvmeter ifrån? Det var typ.. dubbelt med aj.. och tack ♥

Tack Mayo ♥

Fyy.
Vet hon något om hur du känner då?