Är det svårt att älska och bli älskad?

^Yeah

nu bev jag suuuuperglad!
YEEEY!

Men bara kanske♥

Grattis Bombarda!
Du var ju liksom 1337 förut!

Haha taack xD

längtalängtalängta!!!

*håller tummarna* på att det kmr i kväll!!

JAG MED!

SAME HERE!

Tack för era underbara kommentarer, ni gör så att jag vill fortsätta skriva

Kapitel 24:

- Conny? George knackade försiktigt på dörren upp till min sovsal.
Jag orkade bara inte prata om det just nu så jag ignorerade hans oroliga stämma.

- Om du inte öppnar så kommer jag in, sa han med en mjuk röst.
Jag fortsatte att ignorerar honom och han öppnade dörren försiktigt och stack in sitt ansikte.
Jag drog täcket över huvudet och tårarna fortsatte att rinna. Dem pressade sig ut genom tårkanalen och dem slutade inte att rinna.
George drog ner det röda täcket så jag kunde möta hans nötbruna ögon.
- Jag har pratat med Fred, började han och tog ett djupt andetag innan han fortsatte: han blev riktigt orolig över dig och han vill be om förlåtelse men även prata om det.
Jag öppnade mina ögon som jag slutit medan jag lyssnade på George och jag tittade djupt in i hans ögon medan tårarna fortsatte att falla. Han strök undan en hårslinga från mitt ansikte och klappade mig försiktigt på ena armen och det kittlade till lite emellanåt men jag orkade inte reagera på det utan jag fortsatte att ligga där i sängen och titta på han genom suddiga ögon.
Tillslut bröt George tystnaden.
- Är du redo att prata med Fred? Jag drog ett djupt andetag och nickade sedan till svar.

George reste sig upp och gick ut genom dörren som han gått in i för ett tag sedan. Snart kom han tillbaka igen med en exakt kopia av sig själv. Jag var tvungen att små skratta lite när jag såg dem två tvillingarna stå bredvid varandra i dörröppningen.

Dem båda satte sig på sängen mittemot mig och jag började förklara om precis allting som hänt. Fred tittade på mig med förvånat uttryck med man såg att även han led av min historia. En historia som var helt sann, från början till slut.
Om en flicka vid namn Conny vars föräldrar inte bryr sig om henne och hur hon sett sin lillebror ligga död ute på gatan. Om hennes sorgsna känslor, om tankarna på att varje dag kan vara hennes sista. Hon vet inte hur länge hon orkar vara kvar vid livet.