Sorgens tider [SV]

Men det är kul at du inte följer storyn helt, för då vet man ju inte vad som händer och det gör de roligare att läsa jag brukar alltid komma på slutet först xD det är både bra och dåligt xD

Jätte bra! Mer när du har tid och ork ♥

Tack ♥
______________
Kapitel 44 - George Weasley

Jag ville inte lyssna på henne, så jag stack redan innan hon hade sagt klart meningen. Visst, hon kunde väl få spel på mig, men jag var inget litet barn. Jag är 20, inte 10. Jag befann mig åter på kyrkogården. Det var inte många där, några äldre personer, men inga andra. Deras ögon följde mig medans jag gick emot min brors grav. Småstenarna lät under mina skor medans jag gick. En sorgsen suck kom ifrån mig när jag såg gravstenen med dom vackra bokstäverna på, som bildade ett så kärt namn. Tårarna steg, och steg, tills dom rann nerför mina kinder. Varför? var frågan jag frågat mig själv så ofta, men fortfarande inte hade något svar på.
Jag satt på knä framför gravstenen, ihopsjunken och blöt om kinderna, när jag upptäckte gravstenar som inte varit där tidigare idag. Men det var fortfarande hål i marken. Vilket upplyste mig om att på morgondagen skulle det hållas fler begravningar. Bland annat Nymphadora Lupin, tidigare Tonks, Remus Lupin och Colin Creeveys. Deras namn stod inristade i två olika stenar. Nymphadora och Remus skulle tydligen vila i samma grav.
"Vi ska ta hand om honom" mina ord var noga utvalda. Vi skulle ta hand om deras son, Teddy.

Efter timmar av gråtande och ältande av sorg, reste jag mig upp.
"Jag kommer tillbaka, jag lovar" var mina ord innan jag gick på samma knastrande grusgång som jag kommit på, men denna gången åt motsatt håll.
Några minuter senare, efter en bit promenad bort ifrån kyrkogården hade jag transfererat mig till snäckstugan. Där inne väntade säkert en riktigt arg Fleur, och en trött Bill. Men jag hade fel. Fleur var faktiskt glad. Vänta.. hur kan hon vara glad när jag bara stuckit?
"Åh hej George!" hennes röst var otroligt pigg och glad.
"Hej! Hur mycket är klockan?" frågade jag, med varken pigg eller värst glad röst.
"Den är strax efter tolv" sa Fleur.
"Jag går och lägger mig" mumlade jag.
"God natt" hennes röst var inte lika glad längre.
"God natt" med de orden gick jag in till mitt, eller egentligen inte mitt, rum.

Tack Mer kommer imon

kan knappast vänta

Men Emma, jag blir så avundsjuk när du är så bra. ♥

Men ändå glad för dig c:

Riktigt bra jag gråter när jag tänjer på Teddy

Naww ♥ Men du är också duktig! ♥


Tack ♥