Ur ett annat perspektiv [SV]

Okej, jag ska försöka att inte tjata på... Vi säger en minut.
Efter 3 sekunder: ...MER?...XD

fdanielsson: Du vet inte vad jag gör

Få se nu, du... skriver fanfic?

^ ojj, de var inte menat till dig:p utan fdanielsson^^

Aha, jaja.

Jepp, men det kommer nog mer imorrn iaf!!

*längtar*

Awwww vad gullig will är :] Han är så snäll ^^
Och det här var awesome sååååå Skriv meeeera ♥

Först och främst vill jag bara säga, ett stort tack till alla er som läser! Utan er hade jag aldrig skrivigt så här långt, och om ni förvann så skulle jag sluta. Tack för ert stöd! ♥

_______________________

11. Allahelgonaafton del 1

Mamma kom bara närmare och närmare. Hon log, och gick med öppna armar emot mig. ''Vi har saknat dig så mycket gumman!'' sa hon när hon la armarna om mig och kramade mig. Pappa kom bakom henne. Han log med hela ansiktet och gick fram för att krama oss båda. ''Olive? Olive!'' Plötsligt dök Will upp bakom mig. ''Vänta, jag kommer snart, jag ska bara...'' ''Olive!'' Han verkade ha bråttom. Men jag ville inte ha bråttom. Jag trivdes där jag var. I lugnet. ''OLIVE!''

Plötsligt vaknade Olive med ett ryck. Hon såg sig först omkring ett tag, och sen kom klumpen tillbaka i magen. ''Vi tänkte att du skulle få sova lite längre, såå vi tog med oss några mackor upp.'' sa Alice lite försiktigt. Olive nickade och tog emot de rostade brödskivorna som Will höll i sina händer. ''Jag hade en dröm.'' sa Olive ''Mamma och pappa var där, och allt var bra med dem.'' Will och Alice utbytte ett par snabba blickar och ingen av dem visste direkt vad de skulle säga. ''Olive som fortfarande försökte göra allt för att hålla kvar drömmen gick gång på gång igenom den i huvudet, samtidigt som hon stoppade i sig brödet. Will och Alice hade nu slagit sig ned bredvid henne och väntade tyst på att hon skulle bli färdig. ''Vad är klockan?'' frågade Olive drömmande. ''Fem i åtta...'' svarade Alice lite undvikande. ''VA?! Fem i åtta? Vi börjar ju på fem minutter! Varför har ingen sagt nått?'' ''Ehm... jo vi pratade med professor Flittwick under frukosten, och han sa att han först... jag menar att han sa att det inte gör nått om vi kommer lite sent.'' Will ville inte möta Olives ögon då han sa det, och Olive kände hur klumpen i magen återigen började växa. ''Men jag är klar.'' sa hon bestämmt. ''Jag tänker gå till lektionen nu, så följ med mig om ni vill, annars inte.'' Hon reste sig sen tvärt upp och började med snabba steg gå iväg mot porträtt hålet.

Will och Alice skyndade sig efter henne, de var nästan tvugna att småspringa för att hinna med hennes raska takt. De var framme i trollformler klassrummet just när Flittwick klättrade upp på sin llla pall längst fram i klassrummet. Han titta på de tre vännerna för ett kort ögonblick, och nickade sen mot en tom bänk. ''Jag går och sätter mig vid Frank.'' sa Alice lite oskyldigt och Olive kunde inte låta bli att le när hon satte sig ned vid bänken tillsammans med Will. ''Idag ska vi fortsätta att repetera på Lumos!'' sa professor Flittwick med sin pipiga röst. ''Nå, eftersom ni redan vet hur ni ska göra så är det bara att börja!''

Efter lektionens slut så hade samtliga elever i klassen lärt sig hur trollformeln utövades, och det var nu dags för lektionen i örtlära. Olive var inte så speciellt intresserad av örtlära, så därför gick större delen av lektionen åt till att fundera på annat. Då klockan äntligen ringde så gick de tre vännerna (tillsammans med Frank) upp för att äta lunch i stora salen. Olive som inte hade varit där till frukosten hade inte alls haft tid att upptäcka alla de allahelgona pynten som var uppsatta i salen. Hon hade faktiskt helt och hållet glömt bort att det var allahelgonaafton idag. Pumporna som hängde ner från taket större delen av salen (lärarna höll fortfarande på med att lägga formler över dem så att de skulle hålla sig flygande) var helt gigantiska! Visst brukade hennes mamma också ha pumpor, men... hon avbröt sig mitt i tankarna. Det gjorde ont att tänka på sin mamma. Vännerna slog sig ned vid bordet och alla var glada och spända för kvällen. Olive höll med jämna mellanrum med om vaad de sa, skrattade och pratade. Men i själva verket hade hon tankarna på annat håll...



Blev ett lite halvkort kapitel, men bättre än inget antar jag!

suuuupeer braaa!
du skriver riktigt super bra !♥
meer!