Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

"Bra... Vi hade tänkt åka hem. Vill du åka med eller ska du vara kvar...." Frågade han.
Vincent skakade sedan på huvudet.
"Pappa och hans kolegor kommer göra allt för att hon mår bra."

Han funderade på frågan några minuter. Båda alternativen kändes fel. " Jag vet inte riktigt. Jag vill åka. Men jag borde verkligen vara här. " Sa han samlat. Lite irriterat.

"Och varför borde du vara här? Hon behöver vila. Ge henne ditt nummer. Skriv på en lapp att det är bara att ringa." Han lade huvudet på sned.

Han såg på honom med en tvekande blick. " Det känns verkligen som att jag borde vara exakt här. " Sa han menande. Han kände sig på något sätt tvingad till denna stol men samtidigt tvingad hem.

Vincent såg på honom men nickade.
"Men då åker vi. Ring om det händer något. Var inte kvar hela kvällen." Han såg sedan bort.

Han nickade sakta och studerade Vincent. " Jag ska försöka. " Lovade han.

Vincent lämnade rummet, tog hissen ner och mötte de andra.
"Han stannar kvar. Vi kan åka hem." Sa han och började gå mot utgången.