PRS Emma07 och wolfy

Thomas sökte med blicken efter Alysia eller Caspian, den sistnämnde trodde och hoppades han skulle kunna hjälpa honom en del i det här, hur i hela friden han skulle lösa allt detta. Snart fick han dock se Alysia och styrde stegen mot henne, det syntes tydligt på honom hur arg han hade blivit av modern. Det var egentligen rätt ovanligt att han blev riktigt arg, det krävdes en del för att reta upp honom ordentligt.

Då Thomas kom gående mot henne rynkade hon på ögonbrynen och såg på honom med en medlidsamt blick. Det var uppenbart att hans mor trampat honom ordentligt på tårna.
”Följ med.” Hon väntade inte på svar utan vände sig om för att diskret lämna balsalen. Hon lyfte upp kjolen en aning så hon inte skulle snubbla då hon småsprang uppför trapporna, öppnade sedan dörren till balkongen och gick fram till räcket. Lite frisk luft skulle göra honom gott.

Thomas suckade lite och följde genast efter henne, muttrade för sig själv, fortfarande rejält irriterad av modern. Varför skulle hon ställa sig emot Alysia så? Kunde hon inte bara acceptera att hon var den Thomas älskade och vara glad att han var lycklig? Vad för mor var hon egentligen om hon inte ville se sin son lycklig? Han försökte tränga undan tankarna på allt det för en stund, men det var svårt.

Alysia stod tyst en lång stund och blickade upp mot den stjärnklara himlen innan hon vände sig mot Thomas. Hon sträckte ut sina händer för att krama om hans.
”Jag förstår att du är arg, det är jag också, men försök lösa det utan att skapa en större soppa. Hon är trots allt din mamma, var glad över att du har en som är vid liv,” sa hon med ett litet leende som inte nådde hennes ögon på långa vägar.

Thomas suckade, tog hennes händer och drog sedan in henne i en ordentlig kram istället. Varför skulle allt bara gå emot dem?
"Jag ska försöka prata med henne", sade han mjukt, han fick bara hoppas han kunde övertala henne och få henne på bättre tankar. För annars visste han inte riktigt vad han skulle ta sig till.

”Bra.” Den här gången nådde leendet hennes läppar. Det gjorde henne glad att höra att han skulle försöka prata med drottningen om det hela, och att han inte genast började protestera bara för att han var sur. Hon ställde sig på tå för att kyssa honom innan hon kramade om honom igen.

Thomas log mjukt mot henne, besvarade mjukt hennes kyss nu och kramade om henne.
"Men vi borde ge oss tillbaka innan hon blir ännu surare", sade han mjukt, hade gärna stått kvar där med henne resten av kvällen om de så kunnat. Men de behövde nog gå tillbaks snart nu tyvärr.

Sophie hade dansat med Caspian större delen av kvällen, och gladare över det kunde hon nog inte vara. Hon hade faktiskt börjat fundera på ifall hon skulle våga berätta för honom om sina känslor för honom, någon bättre chans skulle hon nog inte få. Hon dansade än med honom, såg tankfullt på hans vackra ansikte.

Alysia nickade lite. Han hade rätt. Deras frånvaro skulle ifrågasättas om de inte återvände till salen snart. Hon tog Thomas hand i sin för att hårt krama om den. Därefter snurrade hon runt för att gå tillbaka in, började långsamt gå nerför trappan för att vinna lite tid till.
”Känner du Cecily?” frågade hon efter en stund och kastade en blick över axeln på hennes fästman.


Caspian kunde knappt slita blicken från Sophies ansikte. Hon var verkligen en riktig skönhet. Hans undermedvetna undrade om han någon gång ikväll skulle avslöja sina känslor för henne, eller om han skulle fortsätta i samma stil som förut och låtsas som ingenting. Det kunde han inte göra.
”Jag har något som jag skulle vilja prata med dig om,” började han efter en stund och slutade dansa, ”ska vi gå någonstans där det är lite lugnare?”

Thomas lyssnade och kramade hennes hand tillbaks, gick långsamt med henne. Tänk om de bara hade kunnat stanna där hela kvällen istället, vad mycket trevligare det skulle vara än att gå tillbaks till balen. Han lyssnade och tänkte snabbt.
"Jo känner henne sen innan", sade han ärligt. Det hade väl varit lite mer än känt för den delen..


Sophie lyssnade lite förvånat, vad kunde han vilja? Genast blev hon nervös, skulle det vara något dåligt? Kanske ville han inte att de skulle ses igen på grund av att hon var tjänare? Hon fick verkligen inte hoppas det. Hon gillade honom alltför mycket för det. Hon nickade genast.
"Såklart", sade hon direkt, såg runt lite innan hon drog med honom lite längre bort där det var rätt lugnt.

”Mhm? Hur då?” Alysia hade hört mycket skvaller om kungligheterna och vad som hände i slottet, speciellt innan hon träffat Thomas. Men det var omöjligt att veta om dessa rykten var sanna eller bara påhittade. Det sistnämnda lät mer logiskt men så var inte alltid fallet. Hon stannade upp på det lägsta trappsteget för att vända sig om helt mot Thomas.


Det syntes på Sophie att hon blev nervös. Vilket fick honom att le lite. Det var han som borde vara så nervös och inte tvärtom. Han lät henne dra med honom mot ett lite lugnare ställe. Inte riktigt vad han hade tänkt sig men det fick duga. Caspian såg på henne ett tag under tystnad.
”Jag gillar dig,” sa han tillslut rakt ut, ”inte bara som en vän.” Det lät väldigt fånigt, han kunde väl ändå ha försökt formulera sig lite bättre? Mentalt slog han till sig.