Olymoens Hjältar {Privat Allyson & boknörd_}

Jag rodnade ännu mer.
"..." jag vände mig om och gömde ansiktet i händerna.
"för pinsamt..."

Jag flinade.
"WOOHOO JAG >GJORDE DIG GENERAD JAG GJORDE DIG GENERAD" skrattade jag medan jag dansade som en galning.

Jag blev ännu rödare.
Wait.
Röd är Ares färg.
Jag borde bli elektriskt blå.
Nej usch.
"OKEJ YOU WIN", suckade jag.

Jag hoppade på en liten sten.
Stop!
Man kan inte hoppa på en liten sten...
Eller.....?
"WHOHO!!!" skrek jag.

"Woho", sade jag sarkastiskt.
Jag borde vara Po-sassy-dons dotter.
Inte Himmelfejsets.

Jag tog hennes arm och skuggreste oss till lägret.
"WOOHOO VI ÄR HEMMA!" skrek jag.
När de såg oss började de skratta.
"Älskar du fortfarande din chokladbjörn?" frågade någon mig.
Jag rodnade. DE VET!

De vet.
Jag rodnade och gömde mig bakom Keiron.
"Grandpa help!" kved jag.

"VÄNTA LITE NU!" skrek jag. "Om Keiron är barn till Kronos och våra föräldrar är det också borde inte han vara våra pappors halvbror? Det BETYDER ATT KERIN ÄR VÅR FARBROR OH MY HADES!" skrek jag.

"UNCLE CHIRON!" pep jag och kramade om Keiron.
"PONNY!"

Jag sprang och kramad om min farbror. Han var en bra farbror och var inte som Himmelfejs och Svett!
"#TEAMUNCLECHIRON!" skrek jag.
"PONNY!!!!!"