Allmänt rollspel! {HP}

Rachel ansträngde sig för att inte börja gapa. Så nu stod Adeleines pappa där och sa att det kulle bli krig... och hon hade knappt förberett sig. Inte för att hon kunnat veta det eller så, men tanken på att hon kanske skulle kunna förlora någon av sina vänner gjorde henne illamående. Det positiva var att Ilvermornyeeleverna hjälpte till - och hennes far hade ju faktiskt nämt något om att skapa ett nytt Fenixorden, men Nydödsätarna verkade bli fler och fler.

Adeleine väntade, men insåg att varken Rachel eller Cassandra hade sett henne, så hon vinkade till sig dem ännu en gång. Hon behövde verkligen prata med dem.

Rachel armbågade Cassandra löst för att få hennes uppmärksamhet.
"Jag tror Adeleine vill prata med oss", mumlade hon och nickade mot sin rumskompis.

Cassandra reste sig upp och gick bort till Adeleine.
"Vad sa han?", frågade hon.

Rachel följde kvickt efter Cassandra och instämde i frågan.
"Nyheter eller så?" sedan lade hon till. "Säkert nåt om att låta dem sköta all, va?"

Adeleine harklade sig och ställde sig i ett hörn, så långt bort ifrån den stora salen som de kunde komma.
"Nej. Han transfererar sig fram och tillbaka mellan England och USA. Dem vet, dem vet att halva deras sjunde årskurs är på flykt. Och dem vet att dem är i England", andades hon. Stressen och oron glänste i hennes ögon. "Men de är ju gömda med fideliusbesvärjelsen", påpekade hon. "Då kan de väl inte hitta dem hur länge de än letar?", menade hon. Men hon var osäker så det skrek om det.

Anthony vaknade av att ljuset strålade igenom fönstret. Häxorna hade som tur var magiskt byggt ett hus med våningssängar i trä, så det var mycket bekvämare att sova nu än det hade varit i hemligheternas kammare. Han satte sig upp i den nedre slafen och gäspade. Han reste sig upp, drog en t-shirt och en hoodie över hans bara överkropp och satte sig ner på golvet framför den släckta brasan. Han lade i lite nytt ved, muttrade "incendio", och såg på när brasan började brinna igen. Han drog en hand igenom sitt rufsiga hår.

"Jag tror inte det. Jag menar, om inte Pettigrew hade skvallrat så hade ju Voldermort aldrig hittat dem", svarade Cassandra säkert. "Jag tycker iallafall att vi borde göra något, de kan inte sitta instängda i stugan hela dagen. Kan inte några av dem ta våran plats med Polyjuice-elixir någon dag i veckan? De måste ju få se hur det ser ut och vad som sker de också", föreslog hon sedan.
---
Damon slog upp ögonen och såg från hans sovplats att någon satt vid brasan. Han kravlade sig ur den varma sovsäcken och drog på sig tröjan som låg slängd vid fotänden på sängen. Efter att ha rest sig upp gick han bort till brasan och satte sig ned mitt emot Anthony och hälsade med ett leende.

Adeleine sken upp. "Det är en jättebra ide!", utbrast hon. Vi kan göra läxorna, så att inte lärarna misstänker något, och så kan dem ta dit dem. Jag skickar ett meddelande", förklarade hon med ett leende. Hon viftade på sin trollstav. "Expecto Patronum." Räven dök upp igen. "Berätta för killarna att de måste hålla sig inne....", började hon.
~~~
Anthony såg på de nybildade lågorna som sprakade runt i brasan. Han höll sina handflator över elden för att värma dem. "Det är vackert här", konstaterade han efter att ha hälsat Damon godmorgon. "Det är något speciellt med atmosfären. Alla vi såg på Hogsmeade var så snälla mot varandra. I USA och Ilvermorny dömer folk varandra så lätt..." Han såg ut genom fönstret igen, och såg att den silvriga räven var på väg igen. Den tog sig enkelt in, och ställde sig framför brasan innan den började prata med Adeleines mjuka men ändå eldiga röst. Lika eldig som hennes hår. "Min pappa var här nyss. Dem vet att ni har lämnat Ilvermorny, och dem vet att ni är i närheten av England. Håll er inne, håll er inne tills i eftermiddag. Vi berättar mer då." Anthony såg hur räven långsamt försvann i tomma intet, och han växlade en blick med Damon. "Aj då." Anthony gick mot sin säng, tog tag i sin kudde och kastade den på Ethan. "Vakna. Vakna!", Beordrade Anthony.

May såg de andra tjejerna prata med varandra och undrade just om hon skulle gå fram till dem, eller om det var dumt när de dolde en så stor hemlighet tillsammans, när hon kände en mindre hand smyga sig in i hennes. Den tillhörde Evelyn som gick i tredje och var en mycket entusiastisk medlem i hårklubben. May strök henne över ryggen. Hon var så jävla rädd.
Ministerns ord hade dock delvis lugnat henne. Men hon fick en känslan av att det kanske skulle bli fler än ett krig. Han bad ungdomarna att skydda sig själva och sina vänner och inte lägga sig i, men hon tyckte inte att det riktigt var en rimlig önskan. Det var klart att de inte skulle kunna stå vid sidan om.

Dagens både första och andra lektion hade på grund av ministerns möte bytts ut mot både en samling med årskurserna och en elevhemmen för sig.
Nu satt May på en bänk i mitten av salen där alla sjundeklassare hade samlats. Det var inte ett så bra sätt att informera på egentligen enligt May. Det fanns nästan helt säkert dödsätare bland dem, så vad skulle planer om flykt och sammanhållning vid behov hjälpa om fienden kände till allt? Samtidigt så fanns det väl inte så mycket att välja på.

Damon rös till när han hörde Adeleines röst. Inombords bannade han sig själv. Om det vara en sådan rysning som han trodde att det var så hade han inte tid att handskas med sådana känslor just nu. Inte på randen till ett nytt krig.
"Vid Merlins skägg", mumlade han sedan när räven slutat tala och Anthony stod och väckte Ethan. De tre var de som i princip "ledde" gruppen. De hade inte direkt bestämt det utan det bara blev så.