D.A:s rollspel

Jag kollar ledset ner i golvet.
"Jag kommer ändå inte vara till någon hjälp,"

Jag hade hört att något hade hänt så jag sprang så fort jag kunde till sjukhusflygeln. När jag kom in så hörde jag direkt gråt och såg att det var Rubin som kramade Draco medans hon grät, Jag sprang fram till henne.
-hey, Rubin det kommer att bli bra, hey ta det lugnt,sa jag tröstande medans jag la en hand på hennes axel.

Jag kollade på Joe. Jag var faktiskt väldigt glad att se honom. Jag log lite svagt åt honom.

Jag är med, för min brors skull!, säger jag bestämt. Jag kände nån som klappade mig på axeln. Joe!

Jag log tillbaks mot Draco innan jag sa
-Jag är också med så att ingen annan blir skadad.

Jag ler tacksamt mot Joe.

Jag kollade osäkert ner i marken. Jag ville hjälpa till. Men alltid när jag försökte var jag aldrig till någon hjälp.
"Jag kommer bara vara i vägen, så nej," sa jag tyst.

Vadå i vägen?, frågar jag, snälla hjälp till! Jag kramade om honom.

" Du kommer inte alls va i vägen! Sa jag. " Vi behöver alla människor vi kan få och du är en av de bästa som vi kunnat få."

- Kom igen Draco! Vet du hur man säger lamslå? För ifall du vet så kan du vara med, säger jag och ler.