103 dalmatiner (Prs)

Jag fick ett kvitto, sen gick jag ut och tog cykeln och cyklade till hundstallet.

Alonzo trodde inte att Cruella skulle tycka det var bra. Han blev förvånad.
- Va? Jo bra, fint, sa han.

Jag gick ut från restaurangen och började långsamt gå hemåt.


Cruella log.
-Bra,sa hon

Jag cyklade över bron och såg snart hundstallet, jag ställde cykeln mot väggen igen och gick in.
- Hallå?, sa jag.

Alonzo vände sig om.
- Melwin!, sa han anklagande.

Jag svalde, den där Alonzo hade blivit konstig, vad jag visste om honom från historier av mor och far som hade hört det av Becca's föräldrar var han Cruellas lilla slav, han var blyg och liten. Men nu var han helt förändrad.

När jag kom hem så la jag mig i soffan. Vift hoppade upp och la sig på mig.


Cruella såg på Melwin.

- Ja?, sa jag efter att tag.

- Du får hjälpa till här, sa Alonzo som om det var han som var chef och ägare och inte Cruella. Jag såg på henne.

- Bestämmer du eller miss de vil?, sa jag.

Alonzo blev förvånad av min Uppkaxighet.
- Gå ut och fixa hundgården, det är väl det minsta du kan göra om du vill jobba här och få lön, sa Alonzo.

Jag såg på Cruella.

-Alonzo ta det lugnt! Var snäll mot Melwin,sa cruella.


Jag suckade.
-Vift..jag tror att jag är kär,sa jag

- Är det bara jag som tycker att han får vara med i början och städa upp? Han jobbar ju här? Och var är den där Sven?, sa Alonzo. Han hade fått någon energikick. Adrenalinet hade tagit över hans hjärna.

Jag suckade.
- Okej, sa jag och gick ut.

-Ja han kan städa,men du behöver inte vara så otrevlig,sa cruella

- Jag är inte otrevlig, sa Alonzo och gick.

Jag gick in i hundgården.

Cruella suckade. Hon fortsatte med soffan

-Men tyvärr så har jag blivit kär i en som inte gillar mig tillbaka...inte så iallafall,sa jag