The one that got away

Andrew märkte att hon stelnade till men höll kvar armen, han skulle dock dra sig undan om hon gjorde något mer, han ville inte göra henne till obehag. "Det är bra" mumlade han och smekte hennes axel med sin hand. "De slog dig inte då? Jag såg inte...".

Saphira skakade på huvudet men var ovanligt tyst även för att vara henne.
"De slog mig inte, de tänkte göra annat.........men kom inte alltför långt." sa hon med kvävd stämma som om hon skulle börja gråta men gjorde det inte.

"Åh...". Andrew förstod genast och drog henne närmare sig. "Jag skulle aldrig låta dem göra så" mumlade han och la försiktigt sitt huvud mot hennes huvud. "Jag skulle kunna ha tagit dem...Om de inte kört fult" mumlade han.

Saphira slöt lätt ögonen och lät sig omslutas i hans famn.
"Deras händer." fick Saphira ur sig och rös till då hon pekade mot ett av brösten som var gömda under en av hans t-shirtar hon lånat.
"Jag hade tagit dem, troligen..........om jag haft min forna styrka." sa hon och insåg först nu, hur nergången och mager hon blivit.

Andrew hyschade lågt och bara kramade om henne. "Jag borde ha slagit dem gula och blåa" mumlade han och slöt ögonen. Han skulle kunna ha gjort det, om de inte hotat Saphira, det hade varit hans svaga punkt.
"Det tror jag" sa han sedan mjukt och drog filten om henne med.

Hon kröp in i hans famn och under filten och såg upp på honom.
"Du hade inte behövt, behövt ge dem alla pengar. Men tack." sa hon, la armarna om honom och slöt ögonen. Hon förstod inte varför han gjort det, men hon var tacksam över det.

Andrew strök henne över håret nu och log. "Äsch, jag har mer, några hundringar är inte så farligt, men jag borde ha gett dem ändå" sa han och var tyst ett tag. Han la huvudet på hennes and slöt ögonen. Han slappnade av och log, allt var bra nu.

"Det var nog bra, de behövde dem säkert." sa Saphira slutligen lågt och la till sig så de båda kunde ligga och sova i soffan. Hon ville inte vara ensam, inte nu, inte sen heller.

Andrew nickade sakta. "Ja, men de kunde ha gjort det på ett bättre sätt...Tigt hade varit bättre än det här" sa han och la sig ner och drog henne över sig. Han slappnade av och snart sov han tungt.

"De var kanske påverkade, då kan man sällan stå för sina handlingar." sa hon eftertänksamt och la sig ner hon, hon var trött och snart sov de båda, utmattade efter dagens strapatser.