Från olika världar!

Jezebel följde med Sol utan att protestera, han kunde ändå inte säga något då han inte visste något om vad de skulle göra.
Han lyssnade noga på hennes instruktioner och nickade.
"Jag skall endast finna Cassian" sa han och drack drycken och han kände ett ryck och allt blev svart. Han slog upp ögonen och kände en underlig kyla, något han aldrig känt innan, var det så här det var att vara död? Han funderade på varför Cassian hamnat här? Han förtjänade inte det, han förtjänade att vara i himlen. Jezebel reste sig upp och såg sig omkring, hur skulle han finna Cassian här?

Sol drack hon med, ett mörker omslöt henne och hennes kropp föll samman. Det var därför de inte kunde vara borta länge, deras ande, själar eller vad man kallade det hade lämnat deras kroppar och frivilligt gått ner i de dödas värld.
Sol såg sig om och fann Jezebel med blicken, allt var grått och en kyla som gick genom märg och ben infann sig.
Men Sol väntade på sin plats, hon kunde inte följa med. Det var Jezebel som måste finna Cassian, hon måste bara hålla hela världen uppe och det skulle ta på hennes krafter.

Då jag känner att jag inte kommer längre med älskade Jezebel tänker jag låta honom dö och återförenas med Cassian. Jag tänkte istället byta till Morgana.

Namn: Morgana Pendragon.
Värld: Merlin.
Utseende:
Ålder: 25.
Kön: kvinna.
Bakgrund: Dotter till Uther, bror med Athur. Hon elak, hämndlysten, bla,bla dödar kungen, förråder sina vänner och vill döda dem, typ så xD
Övrigt: Har magi.

Jezebel kände kylan runt sig, det var en obekant kyla, men inte en ovälkommen kyla, det kändes som om han alltid hört hemma här. Han sökte med blicken efter Cassian, förvånad över att det inte var fler människor i dödsriket, men man kanske dog här med? Han visste inte men han fann snart Cassian och sken upp, den andra mannen såg på honom med ett leende på läpparna, plötsligt tvekade Jezebel, var det rätt att ta med Cassian tillbaka? Han skakade på huvudet, det var han som borde vara här nere och han ville ha Cassian med sig, han ville inte att den andra mannen skulle behöva uppleva hemskheterna i det verkliga livet.
"Jag vet vad du tänker säga" sa Cassian och tog hans hand, Jezebel nickade och kramade om mannen han älskade.
"Låt oss vara tillsammans för alltid" sa Jezebel och tog den andra mannens hand.
"Jag tänker aldrig mer lämna din sida" sa Cassian och Jezebel log.
"Vad gör vi med Sol?" frågade Cassian och Jezebel ryckte på axlarna.
"Någon av de andra som finns här nere kan väl ta min plats" sa han bara innan han kysste Cassian, han visste att allt skulle ordna sig nu, han skulle aldrig mer behöva hata att leva, vara rädd för att leva eller vara ensam, nu hade han fått allt han ville.

Hon stod och iakttog mannen som inte hörde hemma här, det var någon som honom hon hade väntat på. Hon hade inte förseglat sin själ här nere med sin kropp för att hon funnit det roande, utan för att det hade räddat hennes liv.
Hon knäppte med fingrarna och hon såg genast vilken väg mannen tagit och hon följde den tillbaka och fann kvinnan de måste ha talat om, Sol, ett underligt namn, men kanske var det ett vanligt namn ifrån den tidsåldern hon kom.
Hon gick snabbt fram till kvinnan och tog tag i henne innan hon hann reagera. Hon kände samma känsla som hon känt när hon hamnat här, allt blev kallt men istället för att förbli kallt spred sig en värme runt henne och snart stod hon i ett okänt rum, åter vid liv.

Sol kände hur hon återvände utan att hon själv kunde kontrolera det eller ens ville. Värmen omslöt henne men hon frös genom märg och ben så hon inte kunde röra sig. Hon hade misslyckats, eller snarare kanske lyckats? Jezebel hade valt att stanna, hon visste det. På något vis visste hon att han var lycklig nu med, det var detta han ville. Men det var något annat som gick fel, något annat som gick hemskt fel. Hon hade inte återvänt ensam, eller snarare någon hade dragit tillbaka henne. Någon som var starkare än Sol som knappt återfått något av sin kraft än. Hon hade hatat dem för det, att ingen brytt sig, att alla tyckt att hon bara borde leva med det.
Hon känner hur någon lägger en varm filt om henne och lyfter henne till soffan framför brasan. Hon måste återfå värmen för just nu var kroppen dödskall.

"Vem är du?" hörde hon en hotfull röst bredvid sig och hon vände sina svarta ögon till en ung man som stod bredvid en längre äldre man, troligen tjänare.
"Morgana" svarade hon endast och såg sig omkring i rummet. "Vilken tidsålder?"
"1879" svarade mannen och Morgana nickade, det var mycket senare än sin egen tidsålder, då var alla hon kände döda, det var kanske lika bra, hon hade inget till övers för dem.
"Vilken stad?" hon kände inte igen sig inte alls, hon kanske inte var i samma värld?
"London" sa mannen och hon nickade, nej det var inte samma värld, om detta inte var en nyare stad.
"Land" frågade hon och mannen stirrade på henne.
"Nog med frågorna" sa mannen och Morgona log bara, hon visste att i detta fallet gällde det att spela svag, hon nickade mot mannen.
"Jag är bara väldigt förvirrad, jag ber om ursäkt ifall min förundran över att jag åter är vid livet, då jag dog för länge sedan har ställt till bekymmer för er" sa hon och böjde skamset på huvudet och männen såg på henne.
"Vi ber om ursäkt My Lady, vi förstår om ni är förvirrad, vi är bara sorgsna över att ha förlorat en av våra och över att ni kom tillbaka var oväntat" svarade mannen. "Mitt namn är Cain, det här är Riff"
"Jag förstår sorgen ni känner, jag har själv förlorat människor som stått mig nära, jag vet hur tungt det kan vara" sa hon och såg på männen som låg i sängen. "Jag såg dem innan jag hamnade här, de var lyckliga över att ha varandra"
De båda männen nickade och såg på dem.
"Vi skall visa dig till ett rum" sa Cain och Morgana gick försiktigt mot dem.
"Jag undrar om jag skulle kunna få be om en bit mat?" sa hon och han nickade.
"Givetvis, följ med" sa Riff och gick ut ur rummet, hon följde efter ner till köket, hon såg sig omkring och försökte anpassa sig till omgivningen.

Sol blev lämnad ensam vilket hon inte hade något emot. Hon hade dragit i sig ett te som skulle få henne varm och sömnig, vilket hon blev med. En tjänare hade hjälpt henne till sin säng för att sova, Sol klarade för tillfället inte av de två döda männens närvaro. Sedan var det något mer, kvinnan. Sol hade definitivt märkt att något inte stämde med henne, men just nu orkade hon inte bry sig. Hon gäspade stort och kände sömnen övermanna henne innan hon slöt ögonen och somnade tungt.

Morgana såg på mannen som hade blivit rädd av deras närvara, antagligen hade mannen förväntat sig att vara själv. Morgana nickade artigt mot honom och gav mannen ett litet leende.
Cain drog ut stolen åt henne och hon satte sig ner och tackade ödmjukt.
"Jag är osäker på vad för mat ni åt därifrån du kom" sa Cain och Morgana log.
"Vad du än bjuder på kommer vara mer än välkommet, jag har trots allt inte ätit på några hundra år" sa hon leende och Cain nickade, snart kom kocken fram med kött och hon tackade honom.
"Jag har lite att ta hand om, jag ber om ursäkt för att jag lämnar dig. Det är bara att fråga någon av tjänarna efter ett rum" sa Cain och bugade mot henne.
"Jag förstår, gå och ta hand om de döda" sa hon och tog hans hand och kramade om den innan han försvann, Morgana slutade le, hon hade nästan glömt hur jobbigt det kunde vara att spela trevlig hela tiden, det som var mest jobbigt var att alla hennes syster var död, hon skulle aldrig få se Morgause igen. Morgana åt upp och reste sig sedan, hon ville gärna se sig omkring inte bli hänvisad till ett rum, hon var tvungen att ta reda på vart hon var och hon bestämde sig för att gå ut genom dörren, hon puttade upp den och stannade då hon såg att mannen hon sett innan satt där med en katt.
"God kväll" sa hon artigt och väntade på hans reaktion.

Sol började snart att röra på sig, värmen var åter tillbaka i hennes kropp. Hon kände sig åter förenad med kropp hon lämnat för att hjälpa Jezebel. Jezebel ja, hon hoppades att han var lycklig nu och det trodde hon. Jezebel och Cassian skulle nu föralltid vara förenade och hon unnade dem det, hon önskade det.
Tungt satte hon sig upp och mindes först nu att hon inte återvänt ensam. Hon hade återvänt med en kvinna, eller snarare kvinnan som återvänt med henne.
Men Sol tänkte inte döma kvinnan försen hon mött henne, gäspandes tog Sol sig upp ur sängen. Hon kände på sig att kvinnan ännu var kvar, hon mer eller mindre visste det.
Då hon lämnar rummet ser hon att hela tjänarstaben är uppe på fötter, stackars Cain och Marie de hade förlorat sin bror.

Morgana såg på mannen med katten och skrattade lite, uppenbarligen var katten intressantare än hon själv, och hon förstod att katten verkade intressantare än henne, även om det inte var sant.
"Bor du med de andra här, eller är också du en gäst?" frågade hon och gick ner för trappan ut på gräset, hon rättade till klänningen som var skrynklig och hon vände sig sedan om mot mannen.
"Ursäkta att jag är så här påstridig, men jag undrar vad man kan göra i denna stad för att roa sig? Har ni tornerspel eller nyare moderniteter som är mer anpassade efter denna tidsålder?" frågade hon vänligt, hon såg på trädgården, det var en ganska vanlig trädgård och hon undrade om det var så här mellanklassen bodde? Hon förstod att de inte var bönder, men de verkade inte särskilt högt uppsatta med tanke på hur deras trädgård såg ut. Morgana kände efter om det fanns magi i närheten och hon kände en svag känsla, det verkade komma ifrån kvinnan som fört henne tillbaka, och underligt vore det väl om den kvinnan inte haft magiska förmågor, men annars verkade hon inte kännas vid någon magi.

När Sol går ner för trappan ser hon kvinnans svepande kjolar just försvinna ut. Hon hade haft rätt i sitt antagande att kvinnan ännu var kvar. Hon hade en känsla av att denna kvinna skulle hon inte bli av med.
Då hon öppnar dörren hör hon Yuu och kvinnan tala med varandra. Hon stänger dörren efter sig och ser även katt.
"Gissar att den valt dig nu, Jezebel återvände inte men det gjorde denna dam." informerade hon som om de talade om vädret och såg granskande på kvinnan.
"Mitt namn är Sol och vem är du?" frågade hon vänligt och log. Vad Sol visste om denna kvinna var bara att hon hade magiska krafter av något slag samt att hon varit bland de döda.