ORP: The dark war

Amicia
Jag ler när Isoud kommer tillbaka.
"Grace överväger att stanna hos Marie. Marie verkar se det som någon slags tävling" Säger jag och snörper på läpparna.
"Jag själv, tycker att Grace ska få välja själv. Hennes liv, hennes val."

Marie:

"Ursäkta mig, men jag ska tydligt, hon väljer. Men så klart var du väl uppe i ditt lilla huvud?", säger jag och det rycker i mungipan.
"Men nå väl, gå tillbaka ni. Jag förstår varför vi har den här muren nu. Tack för att ni öppnade mina ögon och insåg att ni allihop är likadana. Jag hade förväntat mig mer av i alla fall dig, prinsessan. Ni borde väl visa någon respekt för er stad?", rösten är mjuk men ögonen brinner av hat.
De är så.. Så.. De kan helt enkelt inte uppföra sig.

Amicia
En blossande ilska bränner upp inom mig och jag har god lust att kasta min dolk mot henne men istället svarar jag lugnt.
"I alla fall skyddar vi i Teldor inte djurplågare och idioter. Jag hade förväntat mig mer av dig prinsessan." Ler jag sliskigt mot henne.
"Och tack så mycket själv för att låta oss komma in i ert land. Jag är säker att vi nu vet att Murgor aldrig ens kan jämföra sig med oss."
Jag är nära att tillägga 'Att döma folk som har ett rent hjärta till döden, bara för att man själv inte har det. Ack, det skulle aldrig hända här.' men jag höll tyst för om jag öppnat munnen igen hade jag fräst.

Marie:

"Ja, jag en i alla fall inte en oförskämd mördare. Jag måste påminna dig om att jag inte plågade något djur, och därför var den kommentaren helt onödig", rösten är sockersöt och syrlig.
"Murgor behöver inte jämföras, det är ett faktum att vårt land är bättre", jag vänder ryggen mot de och vinkar åt vakterna att stänga dörren.
"Tills vi möts igen, som jag hoppas att vi inte gör", jag skrattar ett torrt skratt och börjar gå tillbaka.

Amicia
Jag skäms. Nej, inte för att jag sagt alla sakerna. Det ångrar jag inte. Jag tycker att det är helt okej att hon sa alla de där sakerna. Det är helt okej att ha en annan åsikt än mig. Jag kan ju inte tvinga någon att ha rätt. Jag skämdes över att jag antagligen just förstörde Grace chanser hos Marie.
Jag slickar lätt läpparna och blinkar bort tårarna som bildats i mina ögon.
Hennes sista mening ekar i mitt huvud.
'Tills vi möts igen, som jag hoppas att vi inte gör.'

Jag hoppas Marie, jag hoppas.
Jag ska få min jävla hämd om så med en hel armé.
Ingen förolämpar mitt land.

Marie:

När jag kommer hem går jag rakt upp till mitt rum.
Nu förstår jag vad far gjorde, han gjorde helt rätt.
Jag tar fram min silversax och granskar den en stund.
Tar sedan tag i håret och klipper.
Den långa flätan faller till golvet och jag ångrar inte vad jag gjort.
"Men håret som symbol, och Gud som vittne så lovar jag mig själv, att jag ska krossa Teldor om det så är det sista jag gör", viskar jag och kör kors tecknet.
"Amen"

Amicia
Jag hör och ser ingenting. Det bultar i öronen och jag ser suddigt. När ilskan väl lagt sig inser jag vad jag gjort. Det känns som om jag ska spy och jag gömmer händerna i ansiktet.
Varför är jag en sån idiot.
"Förlåt!" Snyftar jag till både Isoud och Grace och alla som vill lyssna.

Quinn

"Öppna?", frågade jag en vakt som genast öppnade. Jag trodde verkligen att jag kunde lita på dem.
"Du behöver inte välja, Grace. Det är självklart att du vill vara i din hemstad", säger jag och ler mot henne. Sen vänder jag mig mot Isoud och Amicia, "Isoud, jag beklagar starkt ditt lamm. Jag ursäktar för allt dumt jag har gjort, och hoppas att ni förstår. Amicia, du skulle inte behövt varit med om detta."
Jag kan inte vara elak. Jag kan inte.

Amicia
Jag snyftade lätt igen.
"Quinn, jag är ledsen för allt. Innerligt. Du är en bra person" Säger jag och torkar bort en tår. Usch, jag hatar att gråta inför folk. Dumma, dumma känslor.
Jag svalde drog båda händerna genom mitt mycket trassliga hår.

Quinn

"Åh, Amicia", säger jag, går fram och kramar henne, "du är en väldigt, väldigt god person. En bra prinsessa", säger jag och ler varmt.