Prs mellan yerawizardthea & syrup

>>Jag har en sån jäkla tur som har honom<< tänker jag och ler. Jag släpper hans hand och springer lite framför honom och börjar gå baklänges istället, så atty jag kan se på honom. Yah jag är lite konstig ibland, men who cares?

Jag höjer på ena ögonbrynet, men ler ändå riktigt stort då jag iakttar henne. Jag upptäcker sedan den där obehagliga känslan med att ha ögonkontakt med folk och viker undan blicken. Men, så att Thea ändå inte blir för misstänksam om det fäster jag blicken ganska nära ögonen ändå, ungefär där hårfästet på henne börjar. Då är det inte lika obehagligt, även fast det är det också.

Jag blir förvirrad då han viker undan blicken och tusen tankar hinner flasha förbi innan jag kommer ihåg något han sa för länge sedan. Om att han inte var en person som gillade att ha ögonkontakt. Jag lugnade ned tankarna igen och log.

"Vad ska du hitta på efter middagen då? För om du inte har något annat för dig, som du sa, så kan vi väl umgås?" frågar jag och kör ner händerna i mina byxfickor.

((OH GOSH JAG LÄSTE FEL o.o))

"Ja jag ska ju då inte göra något!" säger jag glatt."Vad hade du tänkt dig?" frågar jag och ler emot honom.

((Till vad? XD Hur kan du ha läst fel? XD))

"Ingen aning... spela trollkarlsschack? Eller bygga hus av knallkort? Det är faktiskt roligare än vad det låter, för det sprängs hela tiden.." säger jag och ler åt tanken.

(( DET DÄR MED BYXORNA OH GOSH! D: ))

"Trollkarlsshack låter bra!" säger jag, sen kommer jag på mig. "Men jag är inte så bra på det. Bara en varning." säger jag och skrattar till.

((Alltså... well, jag hoppas då inte att du misstolkar att man bara har händerna i byxfickorna för det har jag nästan hela tiden vanligtvis, så det får du vänja dig med XD))

"Det ör därför man övar!" säger jag och ler glädjestrålande. Jag vet inte just varför glädjestrålande, men det känns bara så rätt. Jag har ju en massa att vara glad över, men även saker att vara mindre glad över. Dock är det onödigt att tänka på de tråkiga sakerna, vilket jag inte heller gör och det är därför jag ler som jag gör.