The rich man's daughter(PRS)

Mona kröp ned i sängen och sov snart tungt. Men mitt i natten vaknade hon till av att någon bankade på dörren. Sömnigt tog hon sig upp och öppnade dörren. Där ute stod en man som stank alkohol. "Det..här är ...mitt...rum" sluddrade han och försökte ta sig in.

Hilde sov än men började oroligt röra på sig som hon hörde eller anade orod. Hon hade lovat sig själv att skydda Mona från allt ont.

Mona såg förskräckt på honom och visste inte vad hon skulle säga rller göra. Mannen såg på henne och vinglade lätt till innan han stängde dörren bakom sig och låste. "Har man fått en gåva här?"flinade han och puttade ner henne i sängen.

Hilde vaknade med ett ryck något var fel, väldigt fel. Hon visste inte vad som drev henne men hon tog sig ut i korridoren och såg mannen försvinna in och låsa efter sig.
"Skulle inte tro det." svor hon rycker åt sig en kökskniv från en bricka, ut i sitt rum och slår upp fönstret.

Mona slöt hårt ögonen, hon var för svag mot mannen. Han låg över henne och tog för sig "gåvan". Efter en stund så började han dra bort hennes nattlinne och hon kved till.

Hilde var ute, hon hade gjort detta förr men inte barfota och med nattlinne. Hon hade kniven mellan tänderna och började klättra mellan sitt och Monas fönster, skulle hon falla nu skulle hon vara död. Hon var på väg att tappa fotfästet men höll sig krampaktigt tag i fönsterkarmen och hävde sig upp. Sen utan att tänka på det slog hon in fönstret, smärtan kände hon inte då och hoppade in.

Mannen hade fått av det och precis då Hilde flög in så hadehan gjorr största delen med sin erövning. Mona kved och tysta tårar rann nerför kinderna.

"Så fan heller att du ska." svor Hilde och blev väldigt grov i språket som hon försökt att undvika den senaste tiden. Hon kom upp i sängen och knuffade undan mannen så han föll hårt ner i stengolvet.
"Hämta vakten." skrek hon beordrande till Mona då hon skulle kunnat döda mannen men skulle dö för det, hon satte kniven mot hans strupe.

Mona kunde inte göra något i flera sekunder innan hon fick på sig nattlinne. Bara en liten stund senare kom någrq vakter in med Mona bakom.

De drog undan Hilde som skrek eftersom hon först inte märkte att det var soldater. Hela rummet såg ut som ett slagfält och Hilde insåg med rädsla att hon förstört ett fönster. Att hennes ena arm och fotsuler var uppskärda, fått i sig glassplitter och blödde märkte hon inte ännu. Det var först då soldaterna fått undan mannen och hon kunde slappna av hon märkte allt detta.
"Mona?" sa hon med oro i rösten och soldaterna hade ännu inte släppte henne.