The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Mark nickade medkännande, han gav sig och tog hennes hand.
"Okej, vi försöker, men om du inte orkar, säg det så lämnar jag dig. Jag vill att du ska vara lycklig." sa han ömt.

Lia nickade och log svagt igen. "Okej...Men jag har förlorat min familj, den enda jag har kvar är dig" mumlade hon sorgaet. Hon saknade dem.

"Jag är ledsen för det." sa han och tryckte hennes hand i samförstånd.
"Jag vet inte ens vem min familj är, vi bodde på barnhem förstår du Mary och jag." sa han och såg på henne.
"I London." drog han sig till minnes.

Lia lyssnade och nickade. "Jag bor också i England, jag hade tänkt bo i London nu också". Hon kysste hans kind. "Snart är vi där igen".

Mark log snett och nickade det kanske var bra.
"Jag skulle vilja finna mitt ursprung." sa han och såg ut genom fönstret.
"Men innan vi ger oss av vill jag finna Johannes kropp och begrava honom." sa han med tung suck.
"Han dog så nära en räddning." kved han fram och kämpade med gråten.

Lia nickade sakta. "Och jag vill hitta mina föräldrars...". Hon hoppades hon kunde hitta dem. Sakta drog hon in Mark i en kram och försökte trösta honom.

"Jag kan visa dig var, alla kroppar och det som finns kvar kastas i en massgrav. Min syster är där med." sa Mark kramade om henne med försiktigt som rädd för närheten.

Lia kramade bara om honom som svar. Hon hoppades de snart var därifrån. Plötsligt skrek någon allt. "Era idioter! Släpp mig!". Det var Mathias röst. Lia stelnade till av rädsla.

"Jag trodde han var död." sa Mark bistert och såg ut men han såg inget då han inte kunde röra sig mycket med benet.

"Jag med, jag hoppades han var död" mumlade Lia. Hon hade skjutit honom. Hon kröp ihop mot Mark. "Han ha låtit så många dö...".