(ORP) Hide, run, survive

Cate:
Någon öppnar lådan och jag kan andas igen. Miyako. En av soldaterna kysser henne. Jag tar mig ut och sparkar honom i ansiktet.

Miyako:
En spark träffar soldaten i ansiktet.
" Fan heller vem gjorde det!"
Skriker han argt och släpper mig han går argt mot Cate och jag känner att jag är skyldig henne en tjänst.
Jag sparkar till och han fallet ner och ut genom den öppna bakluckan.
Han skriker argt.
" Det här ska ni för i helvete få igen för!"
Och smäller igen luckan
" Tack Cate!"
Säger jag och kollar upp på henne

Cate:
"Tack själv, fick aldrig tillfälle att säga det", säger jag och ler.

Ellie:
Vaknar i en låda.
Jag håller käften och börjar treva i lådan efter tejpen.
Pillar och pillar och får upp lådan.
"Vad har hänt här då..?"

Miyako:
Ler tillbaka mot Cate och säger
" På tal om det borde vi nog släppa ut dem andra..."
Jag går fram till en låda och börjar bända i den jag får upp locket och där sitter Marbel.

Olivia:
Skrik. Soldater. En soldat springer fram och tar ett fast grepp om min midja, men jag sliter mig loss. Jag springer fram till bilen och hoppar in i den, landar med en duns.
"Hur mår ni?", frågar jag oroligt Cate, Miyako, Marbelle och Ellie.

Ellie:
"O-okej..", mumlar jag och rättar till håret.
Uh. Långt hår är jobbigt nu för tiden..

Marbelle
Jag ser på alla skadade, mina älskare och mina älskade. Mina vänner. Jag börjar slå och sparka på en vägg som jag tror leder till förarhytten. Någon ropar argt och sedan hörs ett mumlande ljud, någon pratar lågt. En soldat gläntar på en lucka i väggen och klättrar in. Han ser inte arg ut, ändå är det något som inte stämmer. Jag slår undan tanken, han har vatten och vi behöver vatten för att hålla oss starka. Han sätter ner flaskan på golvet och jag sliter åt mig den. Tar en djup klunk och skickar vidare till de andra. När jag har druckit sprider sig en mjuk känsla från maggropen, det känns som om det flyter sirap i mina ådror och jag sätter mig tungt ner på marken. Jag försöker säga något till de andra om att det är något fel på vattnet, men det spelar inte längre någon roll. Ett oemotståndligt lugn sprider sig igenom mig och jag känner mig så väldigt tung och samtidigt som om jag flyger.

Cate:
Jag tar emot vattenflaskan. Stirrar misstänksamt på den. Dricker en klunk. Skickar vidare. Något är fel. Väldigt fel. Jag känner mig lugn. Något stämmer inte med vattnet.

Ellie:
Backar försiktigt från vattenflaskan.
Är inte riktigt säker på att det är en sån bra idé.
Innan jag vet ordet av det tar soldaten tag i min handled och pressar vattenflaskan mot mina läppar och böjer på mitt huvudet.
Sörjan åker ner i min hals.
Hostar men det är försent.
Börjar fnissa fånigt och sjunker ner på marken.
Känner mig lugn.. Vattnet som jag var under efter minan kommer tillbaka..
Droger mumlar jag men det låter mer som "Djogeh"