ORS: Pirate Iland

Colin gick upp på däck och såg ut mot havet innan han märkte bråket

Hanna: ''Allt.''

Hon pekade på Lucia.

''Du dödade min syster.''

Mirre:
Jag går upp på övre däck, där jag finner Lucia, Alice och Hanna. Jag hade bara hört att Hanna hade sagt;
"Du dödade min syster."
"Vem", undrade jag. För säkerhetens skull tog jag upp mina dolkar. Nyslipade.

(Om du är där... Sara är i sin hytt... VEM STYR BÅTEN?!!!!!!! O: )

Lucia:

Jag höjer händerna. ''Du vet ju i alla fall vad som hänt din syster. Det är värre att inte veta. Jzag har inte träffat min syster på fyra år'' säger jag. Jag blir gråtfärdig och en ånger fyller mig. Jag har alltid tänkt på mina offer som kreatur. Inte som människor med familj, släkt och vänner

Hanna:

''Jag slår vad om att du aldrig ägnar dina offer en tanke. Du tycker säkert att de inte är värda något för dig.'' Jag fylls av en ilska som jag tryckt undan för länge.

Lucia:

''Nej, det har jag inte. Jag skulle inte heller göra det om jag dödade dig. Men vet du en sak? Jag har inte dödat någon på ett år. Jag hade gjort mig av med den delen av mig som var ''the devil''. Ni fick den tillbaka. Tack'' säger jag högt. Det sista ordet säger jag med så mycket drypande sarkasm i orden att inte ens ett spädbarn skulle missförstå mig.

Hanna:

''Det ändrar inte det faktum att du var den som dödade min syster. Hon var den enda familj jag hade. Sorgen att begrava henne var något som du aldrig kommer att förstå.''

Lucia:

Jag höjer på ögonbrynen. ''Tror du verkligen inte det?'' säger jag, och försöker dölja hur sårad jag blir. Hon är inte den enda som tror att jag inte har känslor. Som tror att jag är automatisk. Jag vänder ryggen mot dom och går därifrån.

Alice:

Jag betraktade de båda, och jag hade fortfarande pistolen riktad mot Hanna.
''Det ändrar inte det faktum att du var den som dödade min syster. Hon var den enda familj jag hade. Sorgen att begrava henne var något som du aldrig kommer att förstå.'' sade hon. Jag kom och tänka på Diana igen. Mina ögon fylldes av tårar.