ORS

Jag går ut på skolgården. Det är kväll. Skönt och tyst.
Jag börjar gå mot Quidditchplanen, ensam med min kvast.

Jag återhämtar mig från hostattacken ett tag senare och ler mot Clara innan jag börjar gå till matsalen.

Vad var det med Brian? Varför svarade han inte? Jag sitter i uppehållsrummet och tänker på den svarthåriga tjejen och på Brians underliga flykt till Quidditchplanen utan att han ens svarade först, tycker inte han att det var konstigt?! Oj, vänta lite här... Var är tjejen NU?!

(äter)

Jag äter snabbt och bestämmer mig för att gå ut en sväng.

Jag struntar i lunchen. Jag är inte hungrig, dessutom vill jag gå ner i vikt, han tycker säkert jag är ful. Jag vet att jag inte borde tänka så, jag är inte direkt tjock. Lite korpulent kanske, men jag har hört några gånger att jag är smal, så jag får väl lyssna på de som säger det.

Jag visslar uttråkat på en visa medan jag rundar quidditchplanen.

Jag flyger den vanliga uppvärmningen. Men istället för att flyga fram och tillbaka och upp och ner och med ett ben och en arm störtdyker jag mot marken om och om igen. Jag vet inte varför, men det gör mig lugn.

"Cornelia och Brian, Cornelia och Brian!" nynnar jag tyst och går över planen. Jag lägger mig raklång i mitten och blundar.

"Pling?!", helt plötsligt får jag syn på henne och störtdyker ner igen.