Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

- En av mina favoriter var Bella...muttrar jag och går de sista stegen fram.

Jag ler svagt, sätter på mig huvan igen. Jag hoppar upp på Tornado och väntar sedan på Long. "Jag förstår... Jag betyder inget för dig längre. Inte det minsta... Jag kanske borde radera dig från mitt minne också?" undrar jag som ett skämt. Men, egentligen menar jag allvar. Det gör ont att Long inte vet vem jag är.
"Hoppa upp", säger jag sedan.

- Jag förstår inte vad du yrar om, är du sjuk? Undrar jag, nästan oroligt, och lägger prövande en hand på tjejens kind.

Jag rodnar inte utan ler, känner hans hand mot min. "Nej, nej. Allt är bra nu", ler jag. "Kan Tornado börja galoppera?" undrar jag sedan.

Jag hummar lätt.
- Varm är du då inte! Muttrar jag fundersamt.
- Tornado? Hästen menar du? Visst!

Jag ler bara. Det känns som att träffa Long igen, efter en evighet.
"Tornado, kom igen gubben, nu ska vi hem", säger jag. "Om du skyndar på så får du mat snabbare", säger jag leende och nära hans öron.

Jag skrattar lätt och drar girigt in luften som slår mot mig när farten ökar.

Jag fortsätter mana Tornado framåt medan jag försöker se om Long håller mig om midjan eller om han plötsligt har fått bättre balans. För, det verkar nästan som om jag har tappat min känsel där.

Jag ler stort, för att undvika tårarna som vill fram. Bella var alltid älskad av alla hästar i hela byn.

Det går snabbare den här gången. Allt går nog snabbare efter idag. Till och med mitt liv.
Men, framför allt tiden. Jag är säker på att det inte ens kommer ta hälften så lång tid att komma till slottet den här gången.
Jag suckar lätt av lycka.
Det är bäst så här, det vet du. Du känner det i hela kroppen. Det är bättre ifall du själv bär på hemligheten, tänker jag. Jag biter mig i läppen för att inte le stort när Lukas smyger sig på i mina tankar.
Jag älskar verkligen Lukas...