Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai ser upp på den unga flickan, han tar hennes hand och reser sig upp. Han ser ner på Scarletts fötter och ser att hon inte har några skor på sig. Han böjer sig ner och lyfter upp henne i sin famn.
- Du ska inte gå på marken utan skor, det är alldeles för kallt. Säger han och ger henne ett ansträngt och sorgset leende.

Han bär henne hela vägen in till den stora balsalen där han sätter ner henne och stänger dörren bakom dem. När han vänder sig om fastnar hans blick på det enorma porträttet av Monique. Sedan drar han för gardinen han tidigare drog bort från fönstret. Det blir mörkt i rummet, han knäpper med sina fingrar och en fackla vid dörren tänds och ljuset dansar genom rummet och reflekteras i den enorma kristallkronan i taket.

Hon ser på honom och ler mjukt och sväljer hårt när han lyffter upp henne och bär in henne..
- Jag har varit ett av skogens barn så länge jag kan minnas. Det du såg mig i var det jag ägde. Ingen rock eller skor.
När hon sätts ner så sluter hon ögonen och gäspar, fortfarande trött av dagens alla delar.

Nicolai går fram till porträttet och kastar upp lakanet över det ingen. När han vänder sig om ser han Scarlett gäspa.
- Kom, du behöver sova. Han går fram till henne och lyfter upp henne i sin famn och börjar gå mot dörren...

Hon sluter ögonen och lutar sig tillbaka och märker svagt när han lyffter upp henne. Försiktigt öppnar hon ögonen och lägger sin kind mot hans bröstkorg och sluter återigen ögonen.
- Jag kunde inte låta dig vara ledsen sådär. Jag är hos dig och då ska man vara glad.

Han skrockar lite och ler för sig själv medan han bär upp henne till hennes rum. Han öppnar dörren så försiktigt han kan och lägger mjukt ner henne i hennes säng och ger henne en lätt kyss på pannan och drar sedan upp täcket över hennes kropp.

Han går fram till eldstaden och lägger in mer ved och tänder brasan igen. Sedan går han tillbaka till Scarlett och ger henne ännu en kyss på hennes panna och viskar,
- Sov så gott Scarlett... Sedan lämnar han rummet och går tillbaka till den stora balsalen för att låsa dörren, resten av tiden spenderar han i sin fåtölj i den mindre balsalen med en bok i sin hand...

Hon låter sig bäras till rummet och hon låter sig frivilligt bäddas ner och hon ler trött.
- Sov gott Nicolai. Hon somnar efter de orden. En varg ylar i bergens skogar och värmen återtar sin prakt i rummet. Elden kastar sina skuggor.

Lucifer kommer in i rummet och lägger sig framför brasan. Nicolai fortsätter att läsa sin bok. Natten passerar och det blir morgon, Brutus går runt i slottet och drar för alla gardinerna.
- Godmorgon herre, Frukosten är serverad.
- Godmorgon Brutus, tack så mycket. Svarar han och lägger sin bok på det lilla bordet jämte sin fåtölj. Sedan reser han sig upp och går ut ur balsalen.

Scarlett vacknar på morgonen av att en tunga dras över hennes ansikte och hon skrattar och sätter sig upp.
- Så du vaknar före mig din rackare där. Hon klappar valpen innan hon tar på sig rocken, knyter den och plockar upp Devin i famnen.
- Nu ska du få gå på promenad själv. Men du hittar säkert en fin buske va?

Han sväljer det sista av sin frukost, ställer glaset på bordet och går ut ur matsalen. Han går in på sitt kontor.
- Brutus!

Efter en kort stund står Brutus inne i kontoret.
- Ni kallade herre?
- Ja, är allt klart för ikväll?
- Nästan herre, vi ska bara damma av kristallkronorna och plocka fram alla ljus.
- Bra. Det var allt Brutus. Ni kan gå.

Brutus lämnar kontoret.

Nicolai reser sig från sin stol, han går fram till den gamla eldstaden, han drar i en hemlig spak och en liten låda öppnas i kanten av eldstaden. Han stoppar ner handen i lådan och plockar upp en havsblå liten ask. Han stänger facket och lägger den lilla asken i fickan på insidan av hans väst.

Han återgår till sitt skrivbord och fortsätter att läsa sin bok i tystnad.

Hon följer med hunden ut och ser på när den hoppar och leker med löven innan den både kissar och bajsar. Hon ler när den kommer tillbaka och hoppar upp i hennes famn.
- Kom nu ska vi äta lite.
Hon ler medan valpen slickar hennes hand. Väl i köket sätter hon ner valpen.
- Abigele?