{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

"TROR DU JAG SKULLE SVÄRA PÅ MIG SJÄLV OM JAG LJÖG ELLER????" utbrast Michael förfärat.

Evin rycker på axlarna, "Man kan svära tomma ord, men visst." sa Evin och log svagt mot honom, hon fick väl tro honom på hans ord.

"Jag skulle aldrig inte mena det, vi snackar om mig här. Jag älskar mig själv, jag säger inte bara sånna saker!"

Evin himlar med ögonen, nog älskade han sig själv allt, men hon trodde på honom, eller försökte. "Okej då." säger hon tyst, som hon ger sig.

"Äntligen!" skrek Michael. Han slängde sig över Evin och överröste henne med kyssar. "Och nu till det viktiga: var du...svartsjuk?" flinade Michael till sist.

Evin stelnar till hans överfallande med kyssar var hon inte beredd på. Men sedan slappnade hon av. Sedan såg hon på honom vid frågan, "Jag vet inte.....mer ledsen att du hade svikit mig." sa hon tyst och slog ner blicken. Hade hon varit en vanlig kvinna hade hon väl gråtit.

"HAAAAAAAAAAAAHAAAAAAAAAAAA! DU VAR SVARTSJUK, DU VAR SVARTSJUK!" sjöng Michael retsamt.

"Nej." sa Evin surt åt honom, hon gillade inte att han gjorde så, eller retades. Sanningen att säga hade ingen retats med henne förr, så reaktionen var bara att vänta. Skämt var hon inte van vid alls.

"Joho!" fnissade Michael och log sitt bländande leende mot Evin, "Vart du visst. Men jag lovar att det inte gör något. Ska vi gå ner och kolla hästarna? Keima saknar mig säkert."

Evin bara såg på honom, då hon inte hade en aning om vad hon skulle svara. "Visst, jag vill ändå kolla till Morier." ler hon och ställer sig upp.