LotR (Privat)

Dvärgen såg på honom, "Dolin." sa han och nickade, "Dolin son av Molin." sa han sedan och rörde om i grytan. Keya nickade, "Vi tackar dig ödmjukast för din gästfrihet, Dolin son av Molin." sa hon artigt och bugade lätt.

"Jag kan bara instämma", sade Banner frånvarande när han betraktade ringen som hängde runt halsen. Den retade honom och han snörpte på munnen. Sedan vände han sig framåt igen och tittade bort mot Keya när hon bugade sig.

Keya undrade hur det skulle bli när de fick tag på ringen. Skulle de bli lika fäst vid dem som dvärgen? Hon satte sig åter ner och suckade ut lätt, hon var verkligen inte på topp. Och vila verkade vara ett skönt allternativ.

Med virriga tankar slutade han inte betrakta Keya förrän Dolin gav honom en rykande skål av grytan. Han tackade och gav sedan ifrån sig en tyst suck. Det kunde iallafall inte gå värre för de andra sökarna.

Keya fick även hon en rykande skål. De hade funnit ringen, men sen skulle de få tag i den och sen forsla den till Mordor och förstöra den, detta var det lättaste på deras väg, resan sen skulle bli farlig.

Han hade ätit upp maten innan han visste ordet av det och ställde ifrån sig skålen på ett bord intill.
"Hur många gäster har du haft de senaste åren?", frågade han vänligt, mestadels för att ha något att prata om.

Dvärgen såg sorgset på honom, "Inga, om man inte räknar med orscher och stråtrövare." sa han och suckade. "Det är inte ofta man får finbesök såhär." sa han leende mot dem och Keya såg upp och ställde undan sin skål.

Banner kände plötslig skuld över det de hade planerat att göra. Han harklade sig lite.
"Det måste bli ganska ensamt här?"

"Nej då, nej då." säger dvärgen och fingrar på ringen och Keya ser misstänksamt på den. Troligtvis hade den mer makt än de kunde ana.

Han slängde en menande blick mot Keya.
"Inte?", frågar han dvärgen. "Hur kommer det sig?"