Ett plus ett är lika med fyra

Zuko försökte skratta men slutade så fort han kände smärtan i ryggen.
"Jag tror vi gör honom förvirrad, vi borde kanske förklara allt?" Frågade Zuko och såg på Aravis.

"Allt?" sa Aravis tveksamt och såg frågande på Zuko, menade han verkligen allt? Sanningen om allt?
"Gör det mycket ont?" frågar hon senan försiktigt åt honom.

"Vi behöver inte berätta exakt allt, men delar så han kanske förstår och om det inte funkar så klarar vi oss ur det här ändå" sa han och syftade på att han kunde sätta eld på allt om han ville.
"Nej ute så farligt, jag måste bara vänja mig vid mina begränsningar" sa han.

Aravis nickade, "Vi är inte härifrån så att säga. Våra seder och talanger är lite annorlunda än här." sa Aravis tveksamt, att avslöja att de var från andra världar verkade vara lite väl att berätta.

"Vart är ni ifrån?" frågade Cato nyfiket och Zuko såg på honom.
"Länder du inte hört talas om" sa han enkelt och Cato såg fortfarande förvirrad ut. "Du kommer inte förstå så det är ingen mening att förklara, låt oss säga att vi hamnade här av en slump och inte vet hur vi skall ta oss hem" sa han bara.

Det syntes att Cato hade hundratals frågor på tungan men efter ett tags funderande bestämde han sig för att låta dem vara och tog deras tallrikar och gick med en kort nick till dem båda, som avsked.

Zuko såg efter honom och kände sig nästan skyldig.
"Borde vi berättat mer?" sa han tveksamt och såg sedan framåt "Hade han ens trott oss?"

Aravis skakade på huvudet, "Hade du själv trott det öm du var han? Nej , troligen inte, bättre att låta det vara." sa Aravis och såg på Zuko och log lite.
"Skönt att inte vara fånge längre, hade nästan fått slut på svordomar." flinar hon lite lätt och ser ner på handlederna där repen skavt in, hade de någon salva mot det kanske?

"Antagligen inte. och jag antar att du har rätt" sa Zuko och såg på Aravis "Det förstår jag, kan inte vara roligt att vara fånge" sa han och såg ner på hennes händer.
"gör det mycket ont?"

"Jodå, fick sparkas och bitas hur mycket jag ville." sa hon med ett flin och skakade sedan på huvudet.
"Inte så värst, vill bara att de ska läka. Det var ju egentligen mitt fel att de ser ut så. Jag var ingen snäll fånge som höll repet still." sa hon enkelt och log åt honom, han skulle inte känna någon skuld i det.