Viktigt Bortglömda[SV]

kanelpumpa

Haha, jag ska göra mitt bästa

Nanowrimo är världens roligaste grej. Man ska skriva 50 000 ord under en månad (alltså en berättelse.) Och så får man pepp av sina vänner, främlingar och författare. Det är jätteroligt! ;D

Det ska jag visst det! Jag missar aldrig en del där! Det är bara det att jag haft mycket att göra ;3 ♥

Good!

Jahaaaa! Låter svårt!

Hahah okeeej ;3 men du behöver inte ♥

Okej, det är ett mirakel att jag fått klart det här kapitlet. Och det miraklet händer bara tack vare er. Ni är bäst! ♥ Tack till alla som läser och kommenterar.
Kommentarerna är värda mer än guld, nej mer än saffran, haha ;D ♥

Här kommer i alla fall nästa kapitel! Nu ska jag fortsätta med nanowrimo xp :

Amy

Vi ansluter oss till Wera så fort Ellie återhämtat sig någorlunda. Tillsammans går vi ut från toaletten. Vi hinner inte mer än gå in i nästa rum förrän en puckelryggad man kommer fram till oss.
"Vill ni ha ett bord, flickor?" Mannen knäcker sina fingrar på ett mycket obehagligt sätt. Jag känner ett lyckorus fara genom mig då jag inser vem det är. Det är Tom! Bartenden på Den läckande Kitteln. Jag måste anstränga mig för att inte skrika högt av lycka. Vi befinner oss snart på puben i Harry Potter! En plats jag aldrig riktigt trodde fanns på riktigt.
"Ja, tack." Svarar Ellie Tom då hon ser att jag inte är särskilt närvarande. Wera skakar av nervositet bara några steg bakom oss. Det smittar nästan av sig på oss andra.
Vi blir hänvisade till ett bord längre in i lokalens djup. Tom frågar oss direkt vad det är vi vill beställa. Wera och Ellie skakar på huvudet och säger att det är bra, men jag beställer tre honungsöl åt oss i alla fall. Jag har länge drömt om att testa trollkarlsvärldens omtyckta och kända dryck.
"Amy, vet du var vi är?" Det är Ellie som ställer frågan. Hon tittar skeptiskt på mig då jag flackar med blicken mellan omgivningen och mina två resekamrater. Jag kan inte få nog av atmosfären härinne. De runda träborden, trasorna som på egen hand torkar av borden och människorna. Alla häxor och trollkarlar som ivrigt diskuterar med varandra. Det känns som om jag drömmer.
"Hallå?" Ellie vinkar dramatiskt mot mig. Jag tvingas fokusera på vårt lilla sällskap igen.
"Va? Jaha, jag har läst om den här platsen."
"Vad är det för plats?" Undrar Wera.
"Den läckande kitteln. En pub." Jag har svårt att föreställa mig att det här finns inom räckhåll. Utanför en dröms händer. Det är overkligt.
Vi försöker komma fram till vad vi ska göra härnäst. Det är väldigt svårt, våra olika tankar och spekulationer håvas upp i en enorm gryta av möjligheter. Det finns så många olika svar för vårt problem. Jag blir helt yr i huvudet. Det känns som om vi är blinda i en värld som bara består av ljus.
Någon gång under samtalet kommer Tom släpandes. Han sätter ner de tre glasen så våldsamt att skum skvätter över och börjar rinna nerför kanterna. Det märker dock inte bartenden. Han lommar gnolande vidare.
"Vad är det här för något?" Frågar Ellie och Wera i mun på varandra. "Och hur ska vi betala det?"
Ojdå, tänker jag. Jag har ingen aning om hur betalningen ska gå till. Det enda jag har på mig är några brittiska mynt.
Men ivern över att få testa drycken överglänser känslan av nervositet. Jag lyfter glaset. Det rinner ner vätska på mina fingrar. De blir alldeles kladdiga.
"Det är en väldigt populär dryck i trollkarlsvärlden", svarar jag lyckligt. "Kom igen! Lyft era glas! Vi löser betalningen sen."
Wera och Ellie tittar frågande på varandra innan de rycker på axlarna. De lyfter sina glasbägare och krockar dem sedan med min.
Vi dricker. Smaken är så utsökt att det är svårt att finna ord. En behaglig, mjuk värme sprider sig snabbt i magen. Löser upp den hårda klumpen av nervositet och lämnar kvar en aska av eld.
"Wow", säger Ellie och tar ännu en klunk. Hon har fått vitt skum på sina läppar. Vilket betyder att jag också borde ha det. Jag torkar munnen med ärmen.
"Det var verkligen gott", instämmer Wera.
Jag ska precis öppna munnen när något fångar min uppmärksamhet. Uppståndelse. Fem män i svarta långa kåpor står borta vid baren. Deras ovänliga stämmor hörs över alla andras. De pratar med en förskräckt Tom i baren. Han blandar klumpigt upp någon slags dricka åt dem med skakiga fingrar.
Och så vänder sig en av dem över axeln. En mask täcker personens ansikte.
Mitt hjärta stannar.
Det är en dödsätare.
Och det svartklädda gänget börjar snart tränga sig fram.
Mot oss.

wow! så bra! Du skriver så levande, när de smakade honungsölen kändes det som om jag gjorde det. Riktigt bra skrivet!

GAHH DU KAN JU INTE SLUTA SÅ jaja det är bäst som alltid. ♥♥3<♥3♥

AWESOME kapitel♥♥

CLIFFHANGER! Dun dun dun!

Haha det där hade väl varit exakt min reaktion om jag upptäckte att jag var på den läckande kitteln

Awesome!

Åh så sjukt bra och spännande♥

HUR I HELVETE KAN DU SLUTA SÅDÄR!
SKIT I NANOWRIMO OCH SKREV MER FÖR SJUTTON GUBBAR, JAG DÖR/PANIKATTACKAR SÖNDER HÄR BORTA...
SÅ GRYMT BRA. DET BÄSTA JAG NÅGONSIN LÄST.

HÖR DU DET? NÅGONSIN!!!!!

MEN DU FÅR INTE SLUTA SÅ... DU MÅSTE FORTSÄTTA SNART! ♥

Nu går du och skriver nästa kapitel innan jag får panik och slänger mig ner för min balkong för jag kan inte vänta längre!
Har redan abstinens xD♥

Hur grymt som helst i alla fall :3