(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Adam brydde sig inte om sin nästan krossade näsa utan började istället visa alla färger för Alice

Alice tittade upp igen, på färgerna, och kunde inte låta bli att le då hon fick se de och höra de. "Den här var väldigt vacker" sa hon om en turkos färg. Hennes leende blev större.

Adam log när Alice var glad han hade nu visat alla färger i närheten

"Tack för att du muntrade upp mig, och för att du tog mig ifrån huset, två gånger" tackade Alice. Hennes leende var uppriktigt, hon var verkligen tacksam. Han hade nästan gjort allt...

Adam log och tänkte på att mardrömen var över han och Alice skulle inte behöva tänka på mardrömmen

Alice kom på en sak, hon hade aldrig sett sig själv, mer än såren på sin kropp. Hur såg hon egentligen ut. "Hur ser jag ut egentligen?" frågade hon Adam. De hade inget glas i närheten nu så hon visste inte.

" Du är vacker sa Adam blygt han gillade inte att bli frågad om hur man såg ut då kände han att han hade press på sig att inte såra personen

Alice rodnade svagt och tittade ner lite på sina fötter. "Jag menade mer hårfärg och ögonfärg...." mumlade hon. Hon var fundersam på sina färger.

Adam berättade hur hon såg ut och log när han var klar

"Tack" mumlade Alice då han berättat klart. Det var roligt att få veta, hon hade aldrig sett sig själv ju.
Hon tittade upp lite på Adam igen och sneglade sedan mot bandagen och det. "Behöver du plåster eller något? Efter...allt det här?" frågade hon och koncentrerade sig på att andas ordentligt.