Prs mellan Wolfie och Jessica

Ethan

"Adele!? Adeeele!" skrek jag med händerna formade som en megafon runt munnen. Vart kan den där uslingen Will ha tagit henne?

Akille

Jag grymtade sorgset och backade bort från Eldhåret. Sedan tittade jag på henne granskande. Var jag beredd att ta risken? Ja, hon verkade faktiskt bättre än Will! Jag piskade med svansen, övertygad om att jag gjorde rätt, och började sakta att förvandlas.

Adele drog tillbaka sin hand och la den om sina ben igen då hon hörde något i fjärran. Då det var alldeles tyst uppfattade hon något, hennes namn? "Ethan..." viskade hon.
Hon såg sedan mot Akille, vad höll på att hända nu? Hon studerade henne med stora ögon. Förvandlades hon till en flicka?

Will hade precis fått ihop tillräckligt med ved och kom tillbaka och slängde det i en hög på marken bredvid Adele. Sedan tog han en tändsticka ur en ask i fickan och tände på pinnarna. Sedan gick han iväg igen.

Akille

Puh... Will hade inte märkt att jag förvandlades. Med en sista ansträngning avslutade jag övergången till människa och sträckte ut mina långa ben på marken. Sedan log jag nervöst åt Eldhåret. "Hej...".

Det fanns två ord som beskrev Adele väldigt bra nu, rädd och förvirrad. Fast mer rädd nog. "Hej...." svarade hon utdraget tillbaka och stirrade på Akille. "Du är ju bara en liten flicka..." viskade hon sedan. "Vad är ditt namn? Vad gör du här med Will?" frågade hon.
Lars tittade upp mot skyn och fick syn på röken för en eld. "Det är någon som eldar!" sa han och började öka på.

Akille

Jag svarade först inte, men ryckte till lite när hon påpekade att jag bara var en flicka. "Jag heter Akille. Will ger mig mat om jag hjälper honom. Förlåt för stenen...", mumlade jag sedan när jag sneglade på bulan i hennes huvud.

Ethan

"Det måste vara Will!" ropade jag till ingen speciell och började springa mot rökens källa.

"Jag förstår" mumlade Adele. Hon förde sedan upp handen till sitt huvud då Akille nämnde stenen. Det bultade..."Så det var du som kastade, jag heter Adele".

Will kom tillbaka, han såg nöjt att elden gav ifrån sig mycket rök. Han kom tillbaka till Adele och Akille och ryckte upp Adele hårt igen. "Vi ska fortsätta gå" förkunnade han och började dra med sig henne igen utan att bry sig om hur hårt han höll.
Adele kved svagt till men kunde inget göra.

Akilles

Jag rodnade svagt och log ursäktande. "Okej", svarade jag lågt. När Will kom tillbaka skyndade jag mig upp och tassade kvickt efter honom och Adele.

Ethan

Jag bröt mig igenom det täta buskaget och nådde fram till elden. Men det var ingen där. Bara elden och tillplattat gräs kunde berätta att det någonsin varit någon här. Jag sjönk ned på ett knä och undersökte marken. "Konstigt... Det är två spår från människor och ett spår från ett djur som leder till lägret, men tre människospår härifrån...", mumlade jag för mig själv.

Will släpade de tills det nästan blev morgon, då var han äntligen nöjd. Han släppte Adele och satte sig ner lutad mot ett träd och tog fram en plunta ur sin ficka osm han tog stora klunkar ur.

Adele sjönk ner på marken, ganska utmattad, hon drog upp knäna till hakan igen och lät sitt hår gömma henne.

"Hm, de kanske hade ett djur med sig, men det gav sig iväg här, och en till människa slöt sig till de?" föreslog Tom innan han började skynda sig åt det håll spåren ledden.

Ethan

Jag skakade misstroget på huvudet. "Det finns inga fler spår, så om inte djuret utvecklade vingar och flög sin väg och en ängel sedan landade där den stod, så har jag inga ledtrådar", sade jag och knäppte händerna bakom mitt huvud. Vad tusan har hänt här?

Akille

Jag tittade med avsmak på när Will drack sin dryck och satte mig likadant som Adele. Jag tittade på hennes hår och makade mig långsamt närmare.

"Då vet jag inte, men kom nu! Tänk om han gör illa Adele....eller...eller dödar henne". Det lät nästan som om Tom trodde att något av de alternativen redan hänt. Han fortsatte springa mot det hållen spåren ledde.

Will tog ännu en stor klunk, det luktade tydligt av alkohol. Redan efter några klunkar blev hans ögon smått dimmiga av alkoholens effekter. Han grävde fram en brödbit och kastade fram till Akille

Adele hörde Akille och tittade upp smått på henne. Hon gav rävflickan ett svagt leende. Tyst, tyst flyttade hon på sig tills hon satt bredvid henne. Will märkte inget. "Snälla, säg, vet du vad han kommer göra med mig?" viskade hon.