Sjunde året på Hogwarts

"Okej......" sa Solara tveksamt, plugga och ha kul verkade som mycket samtidigt, men det var väl att hon inte skulle plugga så mycket som hon gjorde?
"Tack." sa hon sedan och log och såg oförstående på Cara, "Orolig? orolig för vad?" sa hon frågande.

"Vi får försöka lyckas hitta något som du gillar att göra. Det kan vara enklaste saker" sa hon leende och höjde ett ögonbryn sen. "Dig så klart! Han märker om du inte äter, eller inte mår bra. Han må verka som en dryg, ouppmärksam brat, men Blaise är både vänlig, omtänksam och uppmärksam" sa Cara leende.

(Btw vad hände med zombie rollet?)

Solara nickar och ser förvånat på henne så det nästan är komiskt, "Mig? bryr han sig om mig?" sa hon förvånat men ett litet leende sprider sig över hennes läppar.

(Jag vet inte vad jag ska skriva, känns som om jag kanske skriver fel eftersom jag inte känner till världen xD)

"För att vara en smart tjej är du just nu väldigt korkad" skrattade Cara. "Blaise byter tjejer oftare än vinden vänder. Du är den enda som han faktiskt uppriktigt verkar bry sig om och prata med. Jag vet inte varför men det är något med dig som han gillar något extra. Han verkar inte vilja såra dig" sa Cara leende.

(haha det är inte så mycket du kan sabba xD bara skriva, vi har ju inte någon super direkt storyline xD)

Solara ler och det är en så stor skillnad till hennes vanliga ansiktsuttryck att leendet gör en märkbar förändring.
"Ja, det borde du ju veta, du som umgås med honom." ler hon och som på impuls kramar hon om Cara, "Tack." ler hon.

(Okej....jag ska försöka då xD men var beredd på att jag kan sabba xD)

"Tro mig jag känner honom, det är svårt att inte lära känna folk efter att ha umgåtts med dem i sju år" sa Cara enkelt och stelnade till när Solara kramade henne. Hon var inte alls beredd på det, hon kände sig inte säker när människor kramar henne bara så där. Hon drar sig tillbaka lite men ler svagt.
"Ingen orsak" sa hon.

(Nej då det tror jag inte xD)

Solara ler hoppfullt men släpper henne då hon stelnar till, "Förlåt, alla gillar inte det." sa Solara och såg på Cara, hon visste inte ens varför hon gjort det, kanske för att Cara var den som upptäckt henne, som hade börjat brytt sig om henne.

Cara log svagt.
"Du kan ju inte veta att jag inte uppskattar det så du har inget att be om ursäkt för. Det väcker bara minnen" sa hon och tittade upp i taket. Hon såg på Solara och log svagt osäker på vad hon skulle säga.

Solara nickar, "Minnen?" frågar hon men förväntar sig inget svar. Hon visste inte med Cara, egentligen kände ingen av dem till varandra precis...

Caras blick drogs ner från taket och till Solara. Hon såg på henne och la huvudet på sned.
"Ja minnen, sådant som hänt förr du vet" sa hon skämtsamt, även om hon inte kunde skratta. Hon ville försöka släta över det.