(PRS) mellan Dragon Fantasy & Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Renblodiga ja, men han själv är ju bara halvblod. Och vem har sagt att de andra är sämmre? Och vissa mugglare är faktiskt helt okej och andra inte....." säger hon tyst och för handen omedvetet mot kinden som om hon kände slagen. Sedan tar hon sin mugg, håller om den för att få upp värmen och tar lite klunkar, hon borde egentligen inte prata så mycket. Hon skakar sakta på huvudet, "Nej aldrig, men kan många teoretiskt." säger hon fundersamt, "Men det är som dubbleringen, kan allt teoretiskt och självklart har jag tränat på formlerna enskilt, men aldrig med någon." säger hon uppriktigt för hon hade inga vänner att göra det med, "Nej, förråda, skulle jag aldrig göra." och det skulle hon inte, hon höll vid sina ord.

"Han är bättre än många blodsförrädare!" Thane har knutit sina nävar av ilska. "min moster..jobbar med smutsskallen, Weasley..Hermione, jag skulle aldrig jobba med någon 'sån'." den sista meningen säger han med en röst full av hat och avsky. "bra att du kan dom, snart så kanske vi får pröva dom på riktigt, skulle du inte vilja använda Cruciatus på någon av Longbottoms?" säger han med ett mörkt leende på sina läppar "mh, bra, trevligt att höra att du inte är en förrädare." säger han i en lugnare ton. Thane ser på henne med en lite konstig blick I hans gråa ögon som är svår att tolka.

Hon ser på honom, nästan skrämt, han hade vart så öppen, nästan vänlig och åter blev han sån. Det fick henne åter att bli tyst, mest var det väl för att hon var på okänd mark i skolan var det en annan sak. "Det är inget fel på varesig smuttskallar eller mugglare." säger hon bestämt, för det berodde på personen i fråga men självklart var renblodiga bättre. Hon ser på honom, rycker på axlarna och sänker blicken, "Jag vet inte, det är ju ändå inte deras fel för min fars död jag vet det innerst inne och han lever ju nu med." sa hon tyst och förvirrad av det hela.

Thane drar sina fingrar genom sitt hår innan han lägger ner boken och går fram till henne. "Dom.är.inte.värda.något." säger han argt, han är väldigt nära henne,lutad över henne, en arg blick är riktad in i hennes ögon. "men dom har haft år med den idioted och du..fick inget , fick bo hos mugglare i ett barnhem." säger han i en arg röst. Thane är väldigt nära henne, han håller sin trollstav i ett hårt grepp, nästan som han vill attackera henne. Han ställer sig rakt upp efter en stund och lägger tillbaka sin trollstav in i fickan, han ser på henne med en ångerfylld blick fast den försvinner snabbt. "Jag...förlåt." säger han tyst efter en stund innan han börjar gå mot dörren. "fan fan! jag måste sluta gå så nära!" tänker han argt

Solara trycker sig skräckslaget sig mot soffans ryggstöd då han kommer henne nära. Och hon möter hans arga blick med skräckfyllda ögon, hon nickar visst var det som han sa. Men ändå...men som han sa hon skulle fått ett liv med en riktig familj och inte levt som hon gjort. Hon ser på hans stav, vad hade han tänkt att göra? Hatade han henne eller vad var det?

"Jag kanske borde lägga mig, jag är trött så..god natt..eh..om du vill något så..knacka på..och förlåt." Thane mumlar nästan ut det, i en tyst skamsen röst, som ett barn som har gjort något fel. "Sov gott, Scabior." han ler lite och börjar gå ut ur biblioteket. "varför sa jag så? grattis Thane, du är en idiot nu kan du lika gärna vara en mugglare så som du beter dig!" tänker han och knyter sina nävar medans han går sakta till sitt rum.

Solara svarar inte honom hon var alltför skräckslagen för det och vågade inte yttra ett ord. Hon rör sig inte på flera minuter innan hon slutligen reser sig sakta, ställer tillbaka boken och undrar om hon skulle gå tillbaka med brickan? Men förmodligen gjorde husalferna det. Så hon går tyst till sitt rum, nästan skakande men hon kommer till sitt rum och stänger och låser innan hon sätter sig på sängkanten.

"Helvete." mumlar Thane och går till Solaras rum och knackar på. "Du..kan du öppna? jag ville bara säga förlåt, jag borde inte ha..höjt min trollstav mot dig, förlåt..igen." han låter uppriktig och börjar gå iväg igen mot still rum. "Varför?! jag har aldrig behövt säga förlåt, så varför gör jag det nu?!" tänker han argt och ser sig omkring i hallen, som tur va så är hans föräldrars sovrum på tredje våningen, så det var är liten risk att dom skulle höra vad han sa och gjorde. "jag hoppas att han inte hörde.." mumlar Thane tyst för sig själv och gäspar.

Hon hör hans ord, de låter uppriktiga och ångerfulla. Sedan hör hon hans steg därifrån och sakta låser hon upp och öppnar hon dörren. Ljuset strömmar ut från dörren till den mörka hallen och får hennes gestalt att nästan lysa. Hon ser honom längre bort i korridoren gåendes bort från henne, "Jag trodde inte vänner höjde sin stav mot den andra?" säger hon lungt och döljer den panik hon kände då hon yttrat orden, kanske de inte alls va vänner. Numera var hon inte rädd för honom, hon stod upp, hade sin stav i bakfickan och hade en dörr att stänga, hon var beredd.

"Jag ska inte göra om det." Thane verkar spänna sig lite. "jag har ju sagt förlåt, vad mer vill du?" han vänder sig om och ser på henne. "vi är väl vänner." han verkar le lite för att det är svårt att se i mörkret eftersom att ljuset från hennes rum når inte riktigt till honom. Than ser henne i ögonrn, han ser inte bort på en stund. "God natt..och som jag sa, bara knacka på dom du vill något." säger han snabbt och ser bort från henne innan han stannar vid sn dörr.