Förbjuden kärlek

Egeria skrattade "Jo, tack jag vet det och ändå vet jag säkert inte hälften." flinade hon roat. Hon var mycket gladare, mest för att slippa från slottet och dess invånare. Men även för att Isis var glad att hon funnit Fai och Egeria Lancelot. Och att de ordnat det så gott de kunde ordna det hela.

Isis nickade bara. Hon tittade på dem, hon var glad att Simon levde, att hon hade Fai och att Egeria hade funnit Lancelot.
"Hur lång är resan?" frågade Isis och Lancelot tittade på henne.
"Om vi rider i den här takten bör vi vara framme i morgon kväll" sa han och Isis nickade.

(Det gick snabbt, från typ Rom till England ridandes på två dar? xD)

"Bäst vi sätter fart då." ler Egeria och sätter ner för kullen där de befann sig. Inte för att hon var någon hejare på att rida allt hon hade lärt sig var de gånger hon och Isis ridit ut, men det var nog för att rida snabbt ner för en kulle. Hon skrattade, hon kände sig mer levande än någonsin och det kändes som om tjänarinnan Egeria knappt existerade mer.

(haha ja men jag orkar inte rida länge haha skall vi vara korrekta måste de åka båt och grejer med xD vi får säga att de har någon hemlig väg )

Isis tittade efter Egeria och Namberia trampade otåligt.
"Jag tror hon vill springa mer" sa Isis och Simon nickade.
"Den här gången skall du inte få vinna" sa Simon och skänklade på sin häst. Isis himlade med ögonen.
"Visa dem hur man springer Namberia" sa hon och släppte sin häst. Isis var en dålig förlorare, hon tänkte inte förlora emot sin bror.

(Hahaha xD bra det xD)

Egeria hade stannat och ser Isis och Simos nästan flyga förbi henne och hon bara skrattar roat och inväntar de andra för att alla skulle komma ikapp.

Då de ridit en lång sträcka och det hade börjat skymma börjar de leta efter en rastplats och finner snart en fin dunge de kunde rasta och slå upp sitt läger för natten i.

(Är skänkla typ "Göra redo"? xD)

(ja xD asså skänkla är när man sätter hälarna i hästens sidor för att få den att gå fortare så ja man kan kanske kalla det göra redo ^^)

Isis reste sig enkelt upp när det kom en stock och Namberia hoppade över. Hon red förbi Simon som tillslut gav upp och suckade besviket.
"Jag har glömt hur det är att ha en syster som slår en" sa han och Isis log. Hon tittade på gläntan som de skulle slå läger i. Människorna med tälten och maten kom ikapp dem. Isis tittade på tältet med förundran.
"Simon kan du lära mig?" frågade hon och han log.
"Lika nyfiken som alltid" sa han och hon nickade. Simon började sedan visa henne hur man sätter upp ett tält.

(Hahaha xD bra då vet jag brukar skriva det i roll utan att jag har en aning om vad det är xD)

Egeria satte av sitt sto och sadlade av innan hon hjälpte de andra tjänarinnorna att laga mat. -Egeria såg efter Simon och Isis, visst det var mycket hon skulle vilja lära sig med. Men hon visste att det skulle hon inte dels som kvinna och dels som tjänare skulle hon bara vissa saker. Men hon nöjde sig med det, och när skulle hon själv ut med ett tält? Eller när fanns det ett tillfälle då hon var själv och ingen kom och hjälpte henne? Hon visste att det sista tillfället kunde komma det hade kommit och Egeria rös till innan hon åter vände sig mot maten.

(haha ja nu har du lärt dig något nytt ^^)

Isis tittade på tältet när det var klart och log stolt. Det var inte så svårt som hon tänkt sig. Hon vände sig förvånat om när någon la armarna runt henne.
"Det blev ju jätte bra" sa Fai och Isis log stolt.
"Brukar du slå upp tält?" frågade Isis och Fai nickade.
"Jag har rest mina tält under åren" sa han och tog hennes hand och de gick emot matplatsen.

(Man lär sig något nytt varje dag, "Tack, tack" *Bugar* )

Egeria drog av sig om fötterna, hon var varm och varför då inte gå barfota? Sedan ser hon de andra komma och hälsar dem med ett leende och serverar grillat kött och grönsaker till dem innan hon sätter sig ner. Och Lancelot greppar hennes arm, "Gjorde de det här?" sa han skarpt och granskar de blåa märkerna efter en av männen som hållit fast henne, "Ja, men en sen då. Det som skett är skett." säger hon och rycker på axlarna och ler lite. "Det försvinner i sinom tid." ler hon lätt.

(Det är så det skall vara ^^ Always )

Isis satte sig ner och tittade på Egeria, hon gillade inte att hennes vän var skadad men hon förstod vad Egeria menade, det som var gjort var gjort och man kunde inte göra något åt det förutom låta tiden ha sin gång. Isis tog lite mat och tittade ner på den men sköt undan den.
"Du måste äta" sa Simon och Isis skakade på huvudet.
"Du åt inte mycket förut heller eller i slottet" sa Fai.
"Jag har inte ätit mycket den senaste tiden" sa hon bara ursäktande.