In Wonderland (PRS)

"Mhm..." Säger Alexa tvivlande, men hon har åtminstone lugnat ned sig en aning. Egentligen är hon liksom osäker. Förväntningar, hon är inte mycket för förväntningar. De borde träffat henne när hon var liten, då hade hon tyckt det här var ett häftigt äventyr och hon kunde göra precis allt... och nästa skoldag hade hon berättat för någon av sina vänner och de hade faktiskt tyckt att det var supercoolt istället för att stirra på henne som om hon var helt från vettet, vilket hon kanske är.

"Då måste vi lista ut hur Alexa kan bli den vi tror hon är" sa Drottningen med sin myndiga stämma. Bäst att inte oroa flickan i förväg då inget var hugget i sten än, man visste ju aldrig vad som kunde hända.
"Jag föreslår att ni går till Absolem igen och frågar vad som kan göras, det finns en chans att han kanske säger" fortsatte hon sedan.

"Såklart, en liten flicka kan ju verkligen vara den vi letar efter. Det låter så logiskt. Hon kan knappt gå utan att nästan bli dödad av någon." Muttrar Mally för sig själv när hon inte tror på att flickan kan vara någon som ska rädda dem alla. Knappast, dessutom varför har hattmakaren och hon plötsligt blivit riktigt vänskapliga? Inte för att det spelar Mally någon roll men det verkar misstänksamt, rejält misstänksamt.

(Japp det är misstänksamt Mally xD)

Hattmakaren hörde Mallys muttranden och vände sig leende mot den lilla musen. "Mally, jag är ändå rätt ås bra på att försvara mig själv och blev nästan dödad". Han petade till henne lite löst i magen och började plötsligt skratta osm om han gjort något riktigt roligt.

(Det ska stå misstänkt... my brain is just friggin' stupid. xD
Jao, det är det.)

"Men du kan hantera ett svärd." Svarar musen, men hon får troligen inte det gensvar hon söker då de flesta börjar skratta eller helt enkelt inte inse allvaret som faktiskt finns i situationen.

(Nä du är nog mer trött skulle jag tänka mig xD)

Hattmakaren lugnade ner sig med skrattandet innan han svarade. "Det kan väl alla?" frågade han leendes. Man tog bara ett svärd och så svingade man det. Inte svårare än så. Till och med Mally hade ju ett.
"Men ska vi sticka till Absolem då?". Hattmakaren ställde sig upp rakare och som lite svar på konversationen han nyss haft så skramlade svärdet vid hans sida.

"Kom igen." Säger Mally och Alexa rycker på axlarna för att verka någorlunda oberörd. Hon känner sig redo, rätt redo åtminstone. Han kommer ändå säga att det inte kan vara hon, säkerligen inte. Det fungerar inte så, eftersom man inte tycker om folk som tjatar, även om allas de älskade vita drottning sade till dem om det. Faktiskt så tycker Alexa det är svårt och inte tycka om henne, den vita drottningen är rätt cool.

"Lycka tilL" sa Drottningen och log mot de alla tre. Hattmakaren bugade lätt för henne innan han satte Mally på sin axel och började gå.
"Det är inte den där lilla flickan!" väste Mally i hans öra men Tarrant bara skrattade. "Jo det är nog hon" sa han leendes.

Alexa hörde inte Mally åtminstone visade hon inte att hon märkt det. Det var syn, Mally ville att flickungen skulle göra det. Så kanske hon skulle ta det lilla förnuft hon hade till fånga och åka hem igen. Då kanske den äkta skulle komma, om denne inte redan varit här... kanske den riktige åkte hem igen! För att träna och komma tillbaka, alla behöver träning. Men nej, flickan kommer efter... klart hon gör.

(Glädjen att äntligen kunna komma in efter att sidan inte fungerat hela dagen)

Hattmakaren tog tag i Alexas hand och drog med sig henne. "Mot Absolem!" ropade han glatt och började nästan skutta fram. Han hade en positiv känsla för det här(ha).
Han ledde henne ut ur slottet och mot skogen.