Privat roll mellan DarkAngel och Shaunee

Jag hyschar lugnt mot henne och llägger några fingrar mot hennes mun.
"Du behöver inte oroa dig, allt kommer bli bra" upprepar jag.
"Vi ska hjälpa dig, allt kommer bli bra"
Jag vänder mig panikslaget mot Carlisle, utan att avslöja för Bella hur chockad och skrämd jag egentligen är.

-snälla, jag måste få sova

"Okej, sov nu. Vi vakar över dig" säger jag milt och lugnande, men inom mig rasar en storm av panik. Var det inte vanligt att folk som var skadade föll i sömn, för att sedan aldrig vakna igen?
Genom Carlisle tankar visste jag dock att han var helt lugn, men att tanken också slagit honom.

Jag somnar och stönar till gång på gång

Jag blir lugnad av att höra Bella stöna - ett tecken på att hon fortfarande är vid liv.
"Vad ska vi göra?" frågar jag lågt Carlisle.
"Vi måste ta ut fostret" säger han lika lågt och eftertänksamt. Genom min förmåga att läsa tankar vet jag att han känner sig lite osäker pga att han inte vet så mycket om dessa... varelser. Sedan ger han Bella lugnande medel.
"Då är det bara att börja"

-titta!

Jag pekar mot luften och somnar men är fortfarande vaken

Både Carlisle och jag vänder oss dit hon pekat, men det finns ingenting. Jag ser frågande på Carlisle som svarar genom att mima:
"Hallucinerar" vilket är helt onödigt, med tanke på att jag kan läsa hans tankar.

Jag känner hur kniven kommer in i magen.
-aaaj!

Jag fattar hennes svettiga hand.
"Det kommer bli bra" mumlar jag och ser förskräckt på Carlisle. Varför fungerar inte de smärtstillande medel vi gett Bella?

-snälla! Sluta!
Jag blir bara mer och mer blodig, och mer och mer svettig.
-smärta!