Års mellan Evans och Cullen

"Jag går och lägger mig." Sa jag. Jag gick försiktigt till sängen. "Jag kommer ligga i sängen ett tag." Sa jag. Seth kollade frågande på mig. "Jag har hög feber" Sa jag.

SPOLAR TILL TRE MÅNADER FRAMÅT!
~
Jag smekte Clarissas bruna hår. Hon var stor som en sjuåring nu fast det bara gått 3 månader.
"Mamma?" sa hon och kollade upp på mig.
"Vad är det?" sa jag.
"Kommer Jacob och hälsar på?"
"Jag kan ringa honom om du vill" sa jag och log.

Jag kollade på Lizzy. Hon sov djupt. Jag gick till Seth. "Hon är så vacker" Sa jag. Seth kysste mig. "Hon har ärvt mycket från sin mor" Sa han. Jag log och kysste honom igen.

"Nej jag vill ringa honom!" sa Clarie och snodde min telefon som jag just hade tagit upp ur fickan.
Harry kom in. Han lyfte Clarie uppochner och hon skrattade.
"Inte nu pappa! Jag ringer nu!" skrattade hon.
Harry släppte Clarie och hon försvann ut ur rummet.
"Hon är unik" sa Harry.
"Inte riktigt, Lizzy finns ju också!" sa jag.
"Men Clarie är äldst så hon är på ett sätt unik" sa Harry och kysste mig.

"Mamma..." Sa Lizzy. Jag gick till henne, och lyfte upp henne. "Kommer Eric?" Frågade Lizzy. "Kanske" sa jag. Jag vände mig mot Seth. Han höll på att ringa.

Clarie kom tillbaka.
"Vi ska ha maskerad på skolan, kan jag SNÄLLA få vara utklädd till Alice i Underlandet?" sa Clarie.
"Såklart du kan" sa jag.
"Jag åker och köper direkt!" sa Harry, "ska du följa med?"
"Nej, Jake skulle komma nu"

Du är också spontan Alice i underlandet!
~
"Får jag klä ut mig till Snövit på skolan?" Frågade Lizzy. Jag nickade. "Eric kommer snart" Sa Seth. "Jjaaa!" Ropade Lizzy.

Jag vinkade av Harry när han stack för att köpa kläder till Clarie.
"JAKE KOMMER!" skrek Clarie och öppnade dörren. Men det var pappa. Clarie slängde sig om hans hals i tron om att det var Jake.

Lizzy sprang iväg till dörren för att se om det var Eric. Det var min pappa. "Pappa!" Hej!" Sa jag. Jag gick och kramade honom. "Hur mår ni?"

Pappa skrattade. Clarie såg besviket på pappa.
"Morfar!" sa hon anklagande.
"Ojdå, är jag redan morfar, jag är ju bara 17!" skämtade pappa.
"Bra" sa jag och bar upp Clarie.