prs eragon

"Nej." Eragon gör mig förvånad.
"Ska vi bara utlämna pojken? Vi är nästan lika många som de och har 4 drakar med oss. Vi..."
"Om jag har förstått det hela rätt vill de hjälpa pojken, och han höjde yxan för att visa att de kommer döda oss om vi inte låter barnet gå."
"Är du säker?"
"Nej"

"Sätt svärdet i skidan igen"

Jag flyttar mig undan.

Pojken försöker gömma sig för dvärgarna.
"Verkar som om vi måste slåss".
Jag går försiktigt fram för att ta tillbaka mitt svärd.
"eta menknurlan"
Jag tvekar och tittar på Eragon.
Han sa nej, och sedan sa han något hos dvärgarna väldigt förolämpande. Du får nog slåss utan svärd ett tag"

Jag går fram till barnet och låter det gömma sig bakom mig.

"Barzuln!"
Jag förstår inte vad dvärgen säger, men på hans tonfall förstår jag att han är arg.
Eftersom jag inte vet om någon av dvärgarna kan magi så tar jag inte risken att angripa de med det. Istället gör jag mig redo för närkamp. Både dvärgarna och vi väntar på att de andra ska angripa.

Det är väldigt tyst.

Efter vad som känns som en väldigt lång tid angriper dvärgarna. Tre av de går på mig samtidigt och de är förvånansvärt snabba med tanke på hur klumpiga deras kroppar ser ut.

Jag backar långsamt. Jag lyfter upp barnet.