Om du var en slytherinare skulle jag vara kär i dig- Dramione.

Forum > Fanfiction > Om du var en slytherinare skulle jag vara kär i dig- Dramione.

Användare	Inlägg
minisa Elev	Skrivet av Caty Delacour: Jag hade ju skrivit två som omkom i nattens blodiga skådespelX( Ska jag skriva om dem? JAAA Kram till er ^~^ 25 nov, 2012 18:14
Caty Delacour Elev	+2 Sorry!!!!!!!!! Kommer lite mer bara så att jag ska uppdatera den lite. Spoiler: Tryck här för att visa! Med en fnysning landar Draco en bit bakom Potter som blir hjälpt av gryffindors kapten att resa sig efter att Crabbes dunkare träffat honom i ryggen. Vit i ansiktet av ursinne lyckas han pressa fram ett ansträngt hånleende. ”Nu räddade du allt Weasley, va?” Säger Draco och kollar mot den dystra figuren som ensam går mot omklädningsrummet. ”Jag har aldrig sett en sämre vaktare, och så trillar han ju jämt av pinn… Gillade du mina verser, Potter?” Irriterat ser Draco Potter vända sig om, han har inte uppnått vad han försöker. Gryffindorarna skrattar och har det… alldeles för trevligt. ”Vi ville skriva några verser till!” ropar Draco desperat. ”Men vi kunde inte hitta några rim på tjock och ful, vi ville sjunga om hans mamma, förstår ni… och vi kunde inte passa in oduglig förlorare heller, om hans pappa alltså.” Belåtet ser Draco att det gått upp ett litet ljus för tvillingarna Weasley vad han pratar om. ”Strunta i det!” säger Johnson, lagkaptenen och griper tag i Weasley tvilling ett. ”Strunta i det, Fred, låt honom gorma, han är bara sur för att han förlorade, den lilla viktigpettern.” ”Men du gillar familjen Weasley, eller hur, Potter.” säger Draco, belåten över att de inte kan göra något för att hindra honom. ”Du brukar ju vara hos dem på loven, va? Fattar inte hur du står ut med stanken, men när man vuxit upp utan uppfostran av mugglare tycker man väl att till och med Weasley kyffe luktar okej!” Det känns inte som om Draco pratar längre, munnen talar av sig själv. Potter grabbar tag i den andra tvillingen, som verkar överväga att slå ner Draco som lugnt hånflinar, de skulle aldrig våga. ”Eller så kanske du kom ihåg hur det stank i din mammas hus Potter, och Weasley svinstia påminner dig om det.” säger Draco och sneglar lite snabbt på Potter. Draco ser en undelig tom fläck dyka upp i Potters och tvillingarna Weasleys ögon. Han börjar sakta gå baklänges men ramlar på grund av ett hårt slag i magen. Det hörs skrik och rop från omvärlden men Draco och potter och weasley är som inslutna i en bubbla och ingen slutar för en röst kastar en besvärjelse som får dem att lämna Draco. Draco kurar ihop sig på marken, rädd för yttligare anfall. Men som ett litet ljus i mörkret hör han en arg röst. potter kommer knappast lindrigt undan med det här. 5 dec, 2012 14:52
Godrica Elev	Superduper! Du måste inte ha de i spoiler, då jag läst ut boken. 5 dec, 2012 15:04
Atlanten Elev	5 dec, 2012 15:05
Borttagen	Snälla fortsätt du har inte skrivit på jätte länge 5 dec, 2012 15:59
ginny 23 Elev	estella , tryck på spoilern 5 dec, 2012 16:08
Borttagen	Skrivet av ginny 23: estella , tryck på spoilern oj hehe tack 5 dec, 2012 16:09
Ida Ginny Lovegood Elev	Skrivet av Borttagen: Snälla fortsätt du har inte skrivit på jätte länge precis! men de va ett jätte bra kapitel 5 dec, 2012 16:10
Borttagen	Skrivet av Ida Ginny Lovegood: Skrivet av Borttagen: Snälla fortsätt du har inte skrivit på jätte länge precis! men de va ett jätte bra kapitel jaa 5 dec, 2012 16:11
Caty Delacour Elev	Godrica=Jag vet, men det var så himla kul att ha det, man vet som inte vad man får. Spoiler: Tryck här för att visa! Hermione och Ginny hade stått tysta under hela slagsmålet, åtminnstånde Hermione. Ginny därimot hade hoppat runt och skrikit saker som: "Slå ner honom!" och: "Kom igen, George!" När Madam Hooch äntligen avbröt slagsmålet så låg Draco ihop kurad och gnyende på marken, och även och han var blodig så måste Hermione erkänna att hans ynklighet fick honom att se väldigt gullig ut. ~Lite senare~ Hermione och Ginny samt alla i Gryffindors lag satt vid brasan den kvällen, Hermione med näsan i en bok om drakförbudet i storbrittanien. Sakta försvann de andra, bedrövade av missfallet med laget. Till slut var det bara hon Harry kvar. Harry stirrar bedrövad in i brasan. "Har du sett till Ron?" frågar Hermione försiktigt, hon är lite rädd för att han ska vara uppretad. Harry skakar på huvudet och fortsätter stirra in i elden. "Jag tror han undviker oss." säger Hermione "Var tror du att han...?" Mer hinner hon inte säga för än porträttet öppnas och Ron kommer inkravlande. "Var har du varit?" säger Hermione och ställer sig upp. "Ute och gått." Mumlar Ron och kollar ner i marken. "Du ser frusen ut, kom och sätt dig!" säger Hermione. Ron går sakta fram till stolen längst bort från harry, och sätter sig utan att se på dem. "Förlåt." mumlar han och stirrar skamset på sina fötter. "För vad då?" frågar Harry uttråkat. "För att jag trodde att jag kunde spela quidditch, jag tänker begära utträde ur laget det första jag gör imorgon." "Om du går ur." säger Harry retligt, "kommer det bara finnas tre spelare kvar i laget. Jag har blivit avstängd på livstid för att spela, Fred och George också." "Va?" tjuter Ron. Hermione berättar hela historien, och Harry kollar buttert på. Umbridge tar vekligen stormsteg mot makten. Desperata slut...Oh yee... 5 dec, 2012 16:21

Du får inte svara på den här tråden.