Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira stannade och stirrade upp mot molnen runt bergets topp. Hon kände sig pirrig, det kröp under hennes skinn och hon visste inte om hon ville springa därifrån eller klättra upp. Det var en konstig känsla.
Det slog Deianeira att det här kanske var hur de skulle dö. Det här kanske var slutet. Alla hjältar dog tragiskt, det visste hon, och hon hade varit förberedd på det. Hon hade fått sitt äventyr. Men nu, att stirrandes döden i ögat, undrade hon om det hade varit värt det.
Var skulle hon vart om hon inte rymt? Troligen läsandes i biblioteket, medan hon drömde sig bort till en värld där hon var dyrkad som den näst största hjältinnan efter Atlanta. Deianeira kunde föreställa sig hennes far komma in i biblioteket, fråga henne vad hon läste om, och hon skulle svara spydigt "om det liv jag inte har", sedan skulle hon ha tjatat på honom och de kanske skulle bråka, vilket skulle ha lett till att hon skulle gå runt och sura hela dagen...
Deianeira insåg att hon inte saknade det ett dugg. Hon var var hon ville vara. Hon önskade bara att hon inte hade behövt rymma, och att hennes far skulle ha accepterat att hon inte ville vara en ljlig prinsessa.

Något reser sig över trädtopparna och ett leende sprider sig över Alexis' läppar. Som om den stora varelsen inte skrämmer honom. Men det är väl just det, den skrämmer honom inte. Inte efter allt han sett på bara den senaste veckan. Han vet inte ens vad det är, men det gigantiska saken har långa tänder och piskande svans. Underbart. Alexis står bara still, väntar på att den ska komma. För det är väl därför den är här kunde man tro.
"Ey, Deianeira! Vad är det för något?" Ropar han frågande när ett rytande slipper hur dess strupe. Ingenting som han känner igen.

((Nu måste jag hitta ett bra monster... Hm... Hydra? *kommer inte på något XD*))

Deianeira hörde Alexis rop och sprang direkt mot ljudet. Men hon kunde se ett enormt drakhuvud resa sig över trädtopparna - vänta, ett till? Två...Tre...Fyra...Fem...Sex...Sju...Åtta.
Hydra, tänkte Deianeira oroligt och bromsade till bredvid Alexis och spände sin pilbåge.
"En hydra. Hugger man av ett huvud växer två nya fram, så man måste bränna halsstumparna. Försök bind fast den och fäll den med din tråd medan jag skjuter så att den blir irriterad. Då har vi bättre chans att kunna skära av och bränna."
Den svartglänsande hydran öppnade två av sina munnar och vrålade medan eld sprutade ut från dess hals och näsborrar.

((Awesome! Alexis'll go fighting-mode.))

"Låter relativt lätt." Säger Alexis och hans blick blir kall, ungefär som när han slogs mot spindlarna. Alexis tråd skjuts kvickt iväg mot ett av de högre träden och han följer snabbt med hydrans huvuden verkar inte alla märka honom. Men de som märker är inte sena med att försöka ta död på honom. Alexis ler självsäkert och hoppar ned på marken med tråd släpande efter och lyckas knappt komma runt dess ben innan de försöker krossa honom.

Deianeira sköt pil efter pil mot hydrans huvuden med målet att få den att rikta sin fulla uppmärksamhet mot henne, så att Alexis kunde jobba ifred. En efter en slutade hydrans åtta par ögon sluta följa Alexis, och väsa och försöka spruta eld mot Deianeira.

Alexis drar den sista tråden runt det fjärde benet och rusar snabbt igenom än en gång innan hydran får syn på honom igen. Och sänder iväg sin eld. Så Alexis tar sig snabbt därifrån genom att klättra upp i närmsta träd, som ändå sätter eld av av hydrans attack. Han vägrar blankt ge upp än och rör sig vidare och sedan ut bredvid Deianeira.
"Få den röra sig hitåt, den kommer falla, och om den inte faller kommer benen åtminstone skäras av." Säger han kallt, med stenhård blick på monstret som än en gång fått syn på dem båda två.

Deianeira sköt två pilar som träffade ett par ögon på hydran. Den vrålade av smärta och huvudet sprutade blint eld mot några träd. Deianeira hörde några dryader skrika.
"Kan du binda dess halsar också? Det blir mycket enklare då."

"Visst." Svarar Alexis när hydran börjar röra sig mot dem och börjar vråla av smärta. Alexis svar druknar i smärtskriken och dunsen som följer när hydran faller. Men trots det så blir det som ett jordskalv och träd faller, fåglar flyger sin väg. Jorden bryter sönder under monstret och Alexis får fullt upp med att undvika naturen innan han faktiskt kan komma fram till hydran, som börjar spruta eld igen.

Under tiden som Alexis band fast hydrans huvuden, fann Deianeira snabbt en grov och tjock gren som hon tände eld på. Hon sprang fram till hydrans alla huvuden, som blint sprutade eld, och hög av de en efter en och brände halsarna.
"Hjälp till!" Skrek hon uppmanande till Alexis.

Alexis nickar kort och inser att han egentligen inte har något tillräckligt starkt för att hugga av dess huvud, men det stoppar inte Alexis såklart. Han är i sitt esse, mitt i spänningen så naturligtvis stoppar han inte när hans kniv inte räcker, utan bara skär rakt igenom. Han behöver inte ens bränna när det sista huvudet sprutar eld och bränner halsstumpen. Men även Alexis blir illa bränd över överkroppen. Det gör riktigt ont, och Alexis verkar tydligen förstå vad i hela friden han håller på med och tar sig snabbt ur vägen för hydrans vrede.